Har sommaren nu kommit man kan nästan tro det. Det är riktigt varm och skönt ute. Idag är det Valborg och vi gick idag iväg till affären och köpte varsin glasss innan vi gick och satte oss på en bänk i solen.
Klart att även Wigge ska ha en glass, årets första för hans del. En piggelin vart det en av hans favoriter och ingen äter en piggelin så fort som han gör. På två röda var den borsta. men de är nog bara fört att ingen ska ha hans glass och för att han sedan ska kunna sukta efter husse och mattes glass efter att hans är slut.

Nu i kväll efter middagen tog i en promenad för att se om dom fått ordning på den nya rastgården i området där vi bor. Visst var den uppe och en del hundar var redan där. Ca 5 hundar, dobermanns, staffe och någon trassel sudd.
Vi gick inte in utan nöjde oss med att kika. Wigge och för den delen dom lösa hundarn i rastgården skötte sig perfekt när vi gick förbi. En del ordnings regler satt på grinden till rastgården. Hoppas bara att de följs så kan de nog bli trivsamt. Även fast vi kanske inte väljer att släppa Wigge där då det är tio gånger mysigare i skogen.

Så hade vi äntligen kommit till den här dagen då de var dags att ultraljuda hjärtat och röntga höften på Wigge. Vi begav oss vi lunchen hem till Sanna. Där det blev full rulle på de fyrbenta. Wigge fick ta och vara i Sannas sovrum bakom grinden som han naturligtvis hoppade över inte bara en eller två gånger utan tre. Mycket smidigt gjorde han det. Sen stängdes dörren. Men då Sannas mor tyckte lite synd om honom och Wigge tyckte synd om sig själv vart det byte och tjejerna fick vara i sovrummet istället och Wigge var mycket nöjd.

Iväg for vi efter en kopp kaffe. Hämta upp syrran Saga innan vi tillslut hamnade på veterinär mottagningen.
Wigge fick bli först ut. Rakning och vägning. Wigge väger nu 71 kg och enligt veterinären så tyckte han att Wigge var i mycket bra hull och kondition.
Upp på ultraljuds bordet vilket inte Wigge tyckte om även fast han gick med på vad som skulle göras. Veterinären kollade hjärtat efter alla dess regler och Wigge hjärta var UA (utan anmärkning). Vilket känns jätte skönt.
Alla goda ting är väl tre sägs det ju och även Wigges systrar Lava och Sagas hjärtan var också UA. Kan ju inte bli bättre.

Efter Wigge var klar med ultraljudet så vart det spruta som han inte brydde sig om. Sen bort till röntgen för att bli lite groggy. Sedan var vi 3 st som hjälptes åt att hiva upp trasdockan Wigge på bordet. Bordet var litet eller ska jag säga Wigge var stor. huvudet fick hänga nedanför bords kanen. Några bilder blev tagna med mig som assistent och nu får vi vänta och se vad skk anser om Wigges höfter.
Uppvaknings spruta och Wigge var kanske inte på benen igen men han hasade sig ut och fick följa med husse ut till bilen medans jag hjälpte till och assisterade när Saga skulle röntgas också. Lite löpande band variant.

Sen kom Sagas matte Anna och det var lite tjatter innan det betalades och vi kom därifrån. Till och med hos veterinären har järngänget trevligt.
Sanna var så snäll och körde oss hem och Wigge var mycket trött.
Hemma igen och den stora madrassen drogs fram och Wigge trött och groggy ställde sig på den och kollade på oss precis som vad vill ni att jag ska göra nu då. Kvällen blir mycket lugn Wigge får sova ruset av sig.

En mycket groggy Wigge i bilen efter veterinär besöket.

Igår tog det ett tag innan vi fick tummen ur och begav oss ut i det fina vädre. Men när vi äntligen kom ut på eftermiddagen tog vi sikte mot zookraft för att se om djuren dom har där var ute. Vilket jag nästan var helt säker på att dom skulle vara men inte var de så mycket som en höna ute eller syntes till. Så det vart ingen passivitets träning där.

Vi gick bort till fältet och satte oss vi en av dungarna så Wigge fick vara i skuggan. Det var ju ganska så varmt ute och nu när det är så bra väder så kommer det nog bli många passivitets tränings dagar framöver. Eller som Wigge kanske vill beskriva dom tråk dagar. Men hur som helst Wigge kan konsten att koppla av. Han gjorde de nästan omedelbart efter att han blivit fast satt i ett träd.

Wigge ligger och tar det lungt.

Idag eller i natt vart det dags att gå upp för att åka iväg men inte är det lätt att ens försöka sig på att komma ut enom sovrumms dörren. När en mycket trött varghunds killar har lagt sig vid dörren och barikaderat den så ingen kommer varken ut eller in. De vart då till att försöka få upp honom vilket jag fick med en väldig blickfrån honom. Han verkade också för trött för att ens bry sig om vad jag skulle göra vilket han annars brukar vara snabb på.

03:00 blev jag hämtade av Sanna och tjejerna för avresa mot Västerås. En resa som jag tycker gick smärt fritt och i god tid som vanligt var vi konstigt vore väl annars. Väl framme så känns det varken tungt att gå upp tidigt eller åka den långa biten för utställningar är så kul.

Varghundarna gick först ut i ringen och efter bara en ynka hane så var det tikarnas tur. Sanna ställde Lava i unghunds klassen där hon placerade sig 1:3 med HP av 5 tikar. Ännu är hon lite för barnslig för att få CK tyckte domaren vilket hon har rätt i Lava är ju ännu mycket ung.
Jag ställde Sota i vanlig ordning.  Resultatet blev bästa champion tik med CK.
Bästa tik klassen vart det en hel del springande och någerlunda bra golv tycker jag de var om man jämför med den senaste utställningen i Kista mässan. Jag visade fram Sota till Bästa tik 2:a. Vilket jag är jätte nöjd över Sota skötte sig mycket bra även fast den kanske var lite rörigt i lokalen.
Så på de senaste 3 utställningar där jag ställt Sota har det blivit topp tik placeringar (2x bt-2 och 1x bt-1) och ett bir. De är bra statistik de. Mycket nöjd över.

Klara med bedömningen var vi innan klockan var 10. Domaren hade jobbat väldigt snabbt. En väldigt trevlig domare både mot hund och handler precis som de ska vara.
Vi gick runt lite på området och minglade och kikade. Sen fick vi nog och åkte och åt och körde hemåt.
Hemåt vart det en trevlig färd vi är ju i så bra sällskap och speciellt när man rastar där det både är papperskorgar som attackerar, snubblande på trottoar och gungande så man mår illa. Vem som gjorde vad för ni själva lista ut. I say no more.

Hem kom vi tidigt vilket var skönt. Jag möttes av en Wigge som vanligt inte visste till sig utan hängde på matte som hängde på ytterdörren samtidigt som han gjorde så gott han kunde för att krypa innan för huden på mig. Ja vad ska man säga.

Nu är det slut på inomhus säsongen och utomhus utställningarna börjar. Har verkligen sett fram emot detta. Nästa utställning blir Larv där vi bara ska mingla, supporta och bara vara för en gångs skulle.

Lava och Sota efter bedömningen.

Igår var det tisdag och åter dags för en kurs kväll. Jag var verkligen omotiverad och undrade igentligen vad vi gjorde där. Men jag försökte tänka positiv och bara ha det kul.
Först platsliggningen. Vi var bara 4 stycken som hade kommit denna kväll och 3 instruktörer det är väl de man nästan kan kalla privat träning de. Åter till platsliggningen. Hade Wigge i linna så jag kunde stå längre i från hon men samtidigt ha koll. Wigge låg trots den del störning och han låg hela platsen ut på 1 minut. Kan man bli gladare. Jag vart jätte nöjd de var helt klart ett framsteg och han visar att han åter igen kan.

Tandvisningen gick bra och instruktören kollade och sa att ja du är allt kursens baby. Wigge han bara viftade på svansen och lät henne pilla. En baby är han ju också även fast han börjar mogna så sakteliga. Men Wigge är inte Wigge om han inte charma, är sprallig och levnadsglad.

Sen gick vi vidare på kvällen med linföringen. Peppade honom massor med kongen innan och han var så fokuserad på mig tills han insåg att hunden som apporterar längre bort är roligare än matte. Wigge hade nog hellre velat att vi tog fram apporten än att köra linföring de ligger honom varmast om hjärtat. Ibland får man bita i det sure äpplet vi får träna ännu mer bara.

Sen vart det liggande under gång och jag provade utan koppel och han la sig mycket bra på mitt kommando och vi fick mycket berömm särskillt för hans smidiga läggande. Men det som kändes bäst var att jag hade honom okopplad och han hittar inte på egna grejer utan är med mig.
Sen för att inte traggla moment då läggandet gick så bra så körde jag en ställande istället. Där tar han några smygande steg efter jag get kommandot. Men jag är ändå väldigt nöjd.

Sen ska vi inte ens tala om som var ett stort +. En kurs hund slänger sig ut i kopplet både här och där men Wigge bryr sig ej.
I pausen skulle Wigge få göra ifrån sig och jag går mot grinden där vi möter en hund som börjar morra väldigt och stirra mot Wigge och Wigge tycker det är högst obehagligt och för att komma fort där ifrån kastar sig ut genom grinden med mig efter. Bättre fly än att kaxa tycker han och även jag. Han kan vår kille.

Igår blev också Wigge 21 månader. Tiden tickar och så här har han utvecklats än så länge vår ”lilla” baby han är ju trots allt fortfarande yngst i familjen.

Idag där emot har vi bara tagit det lungt, matte har haft det fullt upp och Wigge har behövt vila.
Wigge har visat sin mycket mysiga sida och velat ligga på matte när det skulle mysas på madrassen, vet inte vem av oss som tycker det är mysigast.

Mysig…

Helgen som gått har varit väldigt händelserik. I fredags fick vi ju besök av mina förädrar som kom för att stanna hela helgen.
Wigge var ju naturligtvis otroligt glad när de kom besök och mest glad över att hans ”morfar” var där. Fick minsann höra att Wigge är inte alls är lika lugn och sansad som sina systrar Sota och Lava var förra helgen men vem har påstått de.

Vid frukosten på Lördagen tyckte Wigge att de första man ska göra på morgon är inte att äta frukost eller något sådant utan att gosa med honom.  Morfar kom och skulle sätta sig vid frukost bordet med en Wigge efter sig som vill gosa Wigge sätter sig bredvid och slänger upp tassarna i knät och lägger huvudet i knät. En sak som är helt säkert är att han gillar verkligen sin morfar.

Efter frukost var det som planerat en riktig lång promenad i Vättlefjäll. Vädret kunde inte vara bättre. Ut i skogen var ju Wigge lös då det inte var många ute.
Men vid ett tillfälle gick han lite framför oss och vid ett krön så ber jag honom stanna vilket han också gör men i nästa sekund flyger han bort från oss och jag hör bara prat/mutter från en annan hund. Skyndar fram och får se Wigge och en lös schäfer hane och en ägare som har en annan Rottis i koppel.
Wigge lyssnade bra och kom efter han skulle ju bara nos vem de var. Schäfern med den största ragg jag sett gick till sin husse och allt gick lungt till. Schäfern som såg äldre ut vart kanske lite överraskade som vi vart.  Då jag artigt frågade hur de ”gått” då denna ägare sett mer än mig, sa han bara att de gått lungt till. En väldigt trevlig ägare.
När vi båda kopplat våra hundar så steg vi åt sidan och han gick förbi med sina två och rottisen som nog inte var så gammal muttrade lite på Wigge som bara låg och kollade.
Man kan ju inte annat än att skylla på sig själv när man har en lös hund som uppenbarligen inte lyssnar men jag är ändå stolt över honom att han sköter sådant här så snyggt ändå.

Vi gick och gick till jag insåg att vi nog gått fel. Så det vart en liten avstickare innan vi var på rätt spår igen.
En del plankor är ju utlagda för att slippa det värsta kladdet på marken. Wigge har nu fått upp teckniken och gör detta mycket bra. Nöjd ser han ut också när han får en massa berömm.

Lite bilder kan ju beskriva vår lördags promenad som blev 5 ½ bättre.

Många kort blev de under dagen.

Husse och Wigge. Wigge spanar efter morfar.

Ready or not here I come…

Wigge kollar efter gässen.

Klia mer på halsen mormor.

Efter promenaden gick vi hem alla vädigt möra men nöjda över dagen. Det var grillning och äta ute, mycket gott vart det.
Wigge hade lite krafter kvar och fick ett märgben som han tampades med ute på uteplatsen.
Sen somnade han gottt i bia bädden. Eftersom han nästan alltid ligger med huvudet ute så var morfar så snäll och gav honom en kudde så han skulle ligga bekvämt. Är det det som kallas bortskämmd när man får soffkudden att ligga på.

Bortskämmd eller…

Söndagen så höll vi oss på hemma plan och det var inte en så lång promenad som dagen innan det var en 2½ timmes prmenad. Wigge han fick röja lite i skogen men mycket mer än så vart det inte liksom vi var Wigge också lite trött efter dagen och gjorde de han han kände för.

Lite bilder från denna dagen, en bild säger väl mer än 1000 ord.

Flygande pinne och flygande Wigge

vad skönt klia lite mer bakom örat.

Wigge gottar till sig och gör ”änglar” bland löven.

Så här ser man ut efter att ha tummlat runt bland löven.

Får jag inget äpple…

Är ni säkra på att äpplena är helt slut. Jag fick ju bara 4 äppelskrutt.

En mycket härlig och trevlig helg är nu till ända. Det vart mycket tomt i morse efter att husse gått till jobbet och besökarna fart hem.
Wigge var hur glad som helst när dom skulle åka hem. Jag tror inte det var för han blev av med dom tvärrt om han vill nog åka med han höll på att hoppa in i bakluckan när den öppnades. Istället har det blivet en mycket välbehövlig vilodag för Wigge och mig.
Plockade också Wigges första fästing idag. Den satt vid ögat av alla ställen. Trodde han gjort sitt bästa för att skrämma bort dom men tydligen inte, bara att bege sig till apoteket.

Indra hon har varit värsta gamen och tiggt nått otroligt menhon har lärt upp oss bra och hon vinner många god bitar på att hon är så söt. Bortskämd till max men vi får nog tona ner lite nu och återgå till vardagen.

Tindra som spenderat större delen av helgen på besökarnas väskor tycker nog de är tomt. Under helgen har hon gått ut och tillbaka till väska. Till matskålen och åter till väska. Upp i soffan för kel och tillbaka till väskan. Ja ni förstår väskan har stått i centrum.
Nu är ju väskan inte kvar och Tindra har gått dit flera gånger där den stod för att kolla om den inte kommit tillbaka. Vilket den inte har och har bara fått ligga på soffan. Just i skrivandets stund ligger hon på en bund reklam som ligger där väskan stod. Det verkar vara ett rejält nerköp.

Tindras väska…

I förmiddags gick jag ut och la ett viltspår till Wigge. Det vart ett spår bland alla vitsippor.
Efter några timmar gick vi ut och tog spåret. Wigges tempo tycker jag var mycket bra och bitvis jobbar han riktigt bra med nosen. Jag har ju inga snitslar i spåret utan går på Wigge. Dock har man ju en viss minnes bild och x antal gånget vet jag att han var precis på spåret och jobbade.

Sen ringande han bitvis lite men spåret förflyttar ju sig med vinden och Wigge som den varghund han är höjer ju nosen inget konstigt i det.
Wigge gjorde dock en riktigt stor avstickare och började då spåra där jag gått efter jag lagt spåret. Vet dock inte om de var just mig han spårade eller om spåret flyttat sig dit med vinden. Men jag tror faktiskt de var mig han spårade. Fick då gå tillbaka till spåret och visa på honom igen med ett mycket bättre resultat.

Hur som helst ringningar och avstikningar, jag tyckte Wigge jobbade på mycket bra bitvis och klöven den hittade han ju. Och de viktigaste är ju faktsikt att nå slutet.

När Wigge hittat klöven nosade han på den och matte drog fram den ur busken. Då vat det mer fart i honom och han tog den stora klöven. Ja idag hade vi de stora grejerna, dvs älgklöven som väger massor. Han bar den så glatt bort till husse där han fick ligga med den bland vistsipporna innan de var slut på det roliga.

Efter spåret och eftersom de var så fint väder gick vi lite i lövskogen innan vi gick hemmåt
Imorgon blir det välbehövlig vilo dag. Imorgon kommer också mina föräldrar ner och stannar över helgen och då blir det ju fullt upp

Wigge efter spåret med sitt byte.

…får man också se till att ta bort.
I förmiddags var Wigge och jag ute och tränade vid fotbollsplanen. Mycket störning av både förbi passerande hundar, joggare och framför allt en traktorer och en lastbil som la nytta grus på planen. Tycker Wigge skötte sig bra.
När vi var klara för att gå hem fick Wigge ta den där pinnen han hade spanat in sen vi kom. Glatt bar han den men på ena sidan och för att den inte skulle dras i marken gick han hålla nos och huvud mycket högt. Men hem skulle den. Lika besviken som vanligt vart han när han åter igen insåg att han inte fick ta in den. Den fick snällt ligga kvar utanför porten.

På eftermiddagen när vi skulle ut igen så var Wigge inte sen med att ta sin pinne han hittat tidigare på dagen. Denna gång hade han fattat att bär jag den på mitten slipper jag anstränga mig så. Hela vägen till skogen där han la den.
Wigge fick rejsa lite i skogen. Han tog tre varv vilket resulterade i en grå hund med 4 svarta smutsiga ”socker” på tassarn. Sen var han mycket nöjd och bara gick och strosade runt.
Hem gick vi samma stig där han lagt sin pinne som nu fick följa med på vägen hem ut ur skogen. Men det kom inte ända hem utan bara halvvägs Wigge hittade nått som var mer intressant.

Kort och gott bära saker är nog de han gillar bäst. Vad de än kan vara även fast pinnar är en favorit men de går ju alltid att hitta när man är ute.

Så var det tisdag igen och kurs. Idag har Wigge underhållit och man kan inte annat än att små le åt de.

Innan det var vår tur att börja kursen var det en annan grupp inne på planen. Dom körde en form av sök på planen hunden på ena sidan av planen och matte/husse gömma sig bakom ett hus på andra sidan. Wigge han satt så lungt och såg på de lösa hundarna som kom sprinang några meter framför honom fram och tillbaka. Riktigt nöjd är jag över honom en sådan simpel grej men han blev inte triggad utan satt så lungt.

Wigge klarade tandvisningen mycket bra. Lite tjatigt jag vet att jag alltid säger de men de är ju en av de positiva sakerna.
Vi vart uppdelade idag och de var stationer som stod på schemat dock han vi bara med en station med läggande, ställande under gång och inkallning men givetvis en platsliggning först.

Platsliggningen en av de moment som vi har absolut svårast med. När vi skulle lägga ner hundarna så ville ju givetvis inte Wigge ta kontakt. Fullt upp och kolla vad som hände runt honom. Men efter många om och men tog han kontakt och jag kommenderade hon ligg och ha la sig precis som dom andra.
Jag lämnade i koppel för att han ska lyckas men inte hjälpte de utan han ställde sig upp mitt i.  Tillbaka lägga igen och han låg sedan hela tiden ut.

När vi sedan skulle kommendera sitt upp igen. Tyckte nog Wigge att nu har jag lagt mig och här kommer jag ligga.Är han inte rolig herr Wigge. Han undrar nog säkert varför matte är så velig och inte kan bestämma sig vad hon vill att han ska göra. Intruktören sa att det nog var dags för Wigge att vakna upp när jag stod där och kommenderade många dubbel kommandon vart det. Men till slut fick jag honom att sitta upp igen. Är nu verkligen peppad att denna jäkla platsliggning ska fungera nu.

Ligg ni så sitter jag…

..okej jag lägger väl mig också ner då. Jobbigt att sitta ju.

Sen vart det ju uppdelning och stationer. Det vart inkallning. Instruktören tyckte jag skulle försöka utan koppel och jag visste hur de skulle bli och givetvis vart det rejs på planen. Sen lånade vi en långlina och ja då kommer han så snällt. Lugnare tempo och fokus på matte.
Så nu är det precis som platsliggningen. Nu är det verkligen träning som gäller. Platsen och inkallningen är våra svåraste moment.
Instruktören sa att ja han gillar att springa. Sen sa hon också att det är 10 gånger bättre att ha en glad hund än en ledsen hund på planen.

Nu till de jag är mest stolt och nöjd över under kvällen. Wigges läggande under gång och ställande under gång.
Nedan ser ni Wigge i läggandet under gång. Mycket beröm av instruktören under båda momenten. Linföringen går han så bra han är med även fast han inte har ögon kontakt så vet han iaf vart matte är och vilket tempo som gäller. Han både la sig fint och stannade fint på kommando.
Gjorde båda momenten delvis i koppel när jag lämnade honom släppte jag bara kopplet och gick någon meter till. Nästa vecka är vi kanske redo att prova helt utan koppel.

När det sedan vart dags för fikat i klubb stugan så säger Flatten Englas matte att ja han vet ju hur man underhåller. och skrattar så förnöjt och instruktören står bredvid och säger att han är bra så charmig och att vi minsann med mycket träning kommer att lyckas.
Jag kan ju bara skylla på mig själv träningen har kanske inte varit som den borde. nu e det 4 gånger kvar på kursen innan avslutningen och en av dessa kan vi inte komma på.

Höll ju nästan på att glömma att berätta om den attackerande pinnen på vägen hem. När vi gick hem efter kursen gick vi igenom den mörka skogen. Visserligen med lite ljus av våra pannlampor. Vi går där som bäst och Wigge går fint brevid mig när han helt plötsligt hoppar 1 meter upp i luften. Jag vänder för att kolla vad det var med hjälp av lampan. Wigge vill inte gå nära men de ända jag ser är en pinne som ligger på marken. Tror kanske den attackerade Wigges tassar. Tar upp den men Wigge tycker den är skit läskig. Jag bär den i samma hand som kopplet på den sidan Wigge går och till slut vågar Wigge nosa och han till och med tar den och bär den men det slutar med att han själv ska döda den tills han tappar den i mörkret och vi går vidare.

I Lördags åkte vi på utställning jag blev hämtad av Sanna, Lava och Sota innan vi begav oss upp till Stockholm.
I Stockholm så vart det till att äta lite var lite social med Mia, Malte och Bellman men sen vart det tidigt i säng för vi skulle ju upp tidigt.

Söndag och utställnings dag på Kista mässan. Vi hittade en bra plats och innan bedömningen så var mina största funderingar över det hala golvet och den lille fjutiga matten som låg i ringen. Att ställa Sota kändes inte som några större problem vi har vårt sätt.

Mina föräldrar hade kommit för att kolla och hejja på ja just drak klanen. ”Vi” har våra hejjar klackar i hela landet nu och den blir bara större och större. En mysig fika efter bedömningen fick vi och det var väl behövligt.

Sanna ställde Lava i unghundsklass och där blev det 1:1 med CK och jag ställde sedan Sota i champion klass där vart det också en första placering i klassen med CK.
I bästa tik klassen så var vi 6 tikar. Junior tiken blev utan placering och Lava placerade sig som 4 bästa tik och Sota som bästa tik 1.

Sen vart det ju snabbt dags för BIR och BIM . Trodde inte vår tur skulle hålla men Sota blev BIR. Jätte glad blev jag ju själv klart över de. Jag gjorde det igen och denna gången med sota som för övrigt också fick CACIB.
I stora final ringen som blev vi tyvärr inte placerade. Men vi var inne och visade upp oss.

Sota med sina rosetter.

Hemma i Göteborg igen möttes jag av en Wigge som var mer än glad om man nu kan vara de. Han gör de som han endast gör när matte varit borta ett tag vilket är att lyfta och stå på bakbenen eller iaf försöka hinner ju stoppa honom innan.
Idag har jag istället haft en skugga vid namn Wigge. Jrag ä ju tydligen känd för att försvinna och vara borta ett dygn är nog för Wigge.

Dagen har vi spenderat på uteplatsen och fixat en del. Wigge har dödat bollen som någon slängt över till oss. Den vart riktigt dödat och är numera platt. Sen har han mest legat ute och njutit som katterna.

Nu äe påsken över och den har verkligen gått i hundaktivitets tecken.

Igår var det långfredag och vilken lång dag det vart sen. Upp ganska tidigt  för att åka iväg till Kållered där vi skulle möta Sanna och Lava. I kållered på nettos parkering står det en tjej i hel kyckling kostym. Kycklingen bjöd på godis från sin lilla korg och jag ville se vad Wigge tyckte om denna figur. Enligt Wigge så kände han denna figur han kastade sig nästan över den/henne i lycka. I hopp om att rädda godiset i korgen och kycklingen själv från en Wigge gos attack så tog jag en godis och försökte så gott det gick och styra undan Wigge innan vi gick bort till Sannan och slängde in Wigge där för att åka vidare.

Vi åkte vidare till Bröndome för där var det LC träning. På vägen dit fick vi sällskap av Emma, Anna, Hera och Saga.
Efter en liten väntan var det dags för lava som sprang hela banan och riktigt bra. Sen vart det vår Wigges tur. Riktigt taggad var han och han sprang helt klockrent hel banan. Dock så hade linan fastnat på ett ställe så han stannade upp och kikade på oss och på Sanna som sprang dit. Efter att hon lossat den så var det fart på honom igen. Riktigt lycklig var han när han väl nådde slutet. Husse var ju med och filmade honom så här är filmen.
Efter Wigges lopp så fick han så mycket fina lov ord och dom hade inte sett en så bra varghunds hane på banan på mycket länge. Man blir väldigt stolt över vad han kan prestera. Nästa gång tyckte dom som håller i det att han är redo för att springa med en annan hund. Vilket ju är ett måste för att han ska kunna ta licensen.

Efter Wigges lopp så fick han varva ner lite i bilen vilket han var så nöjd med. Efter en hel del väntan. Tycker man inte om väntan så ska man inte syssla med LC. Efter de var det nybörjaren Sagas tur. Som hade ett litet litet intresse men samtidigt var det lite läskigt. Kanske inte hennes typ av sport. Hennes stora syrra Hera som också var nyböjare hade däremot hade ett vädligt intresse. Tyvärr krånglade linan lite men hon var jätte duktig och absolut en sport för henne. Det ligger nog i blodet att dom flesta drakar är bra på springa/jaga.

Wigge fick sedan komma ur bilen där han legat mycket nöjd. Sannas bil är som ett andar hem för Wigge.
Men väl ute och i sällskap av oss andra där han hade utsikt över banan så var Wigge väldigt taggad hade svårt att ta det lungt.  Kastade sig i kopplet några gånger och lät som om jag vet inte vad. Han kanske ska bli kompis med Salukisarna och Whippetarna för ingen annan varghund gör så. Han vill nog springa precis hela tiden. Det värmer mitt hjärta att veta att Wigge bara älskar de.

Jag ser påsen…

Nästan hela gänget…

Tack alla ni i varghunds gänet för en väldigt trevlig dag. Tänk er bara hur jäkla trevligt i kommer ha nästa år på gotland.
Tack speciellt till dig Anna för det goda godiset och till dig Sanna som släppte Wigge för oss.

Idag där emot så åker matte till stockholm för imorgon är de nya hund aktiviteter i form av utställning. Lilla stockholm i Kista och jag ska ställa Wigge halvsyrra söta Sota och Sanna ska ställa Lava.

Glad påsk på er alla. Återkommer när påsk helgen nästan är slut.