Detta är berättelsen om den Irländska varghunden Gelert. Som Llewellyn, Prinsen av Wales fick i gåva av Prins (senare kung) Johan av England år 1210.Historien i korta drag handlar om när prinsen av Wales en dag var ute på jakt.
Då han kom hem möts han av sin varghund Gelert som var alldeles blodig på kroppen och runt munnen.
Prinsen blev skräckslagen och sprang för att söka rätt på sin son. Men Barnsängen var tom. Hela barnkammaren var blodig likson sängen.
Prinsen trodde då att hans varghund gjort detta hemska. Så han gjorde de han kände han var tungen att göra nämligen, höja sitt svärd och ta livet av hans hund.
Hundens dödsskrik blandades med ljud från ett gråtande barn.
När han insåg vad han gjort så fylldes hans hjärta av sån ånger, skam och sorg över sitt stora misstag. Efter den dagen log prinsen aldrig mer.
Gelert begravdes och prinsen lät resa en stor minnssten över sin trogna och modiga vän. Graven har fått ge sitt namn till den by där den ligger Beddgelert som betyder just Gelerts grav.
Beddgelerts mest berömda attraktion, graven, finns än i dag att besöka.
På gravsten vid minnes platsen står det:
”In the 13th century Llywelyn, prince of North Wales, had a palace at Beddgelert. One day he went hunting without Gelert,
”The Faithful Hound”,
who was unaccountably absent. On Llywelyn’s return the truant, stained and smeared with blood, joyfully sprang to meet his master. The prince alarmed hastened to find his son, and saw the infant’s cot empty, the bedclothes and floor covered with blood. The frantic father plunged his sword into the hounds side, thinking it had killed his heir. The dog’s dying yell was answered by a child’s cry. Llywelyn searched and discovered his boy unharmed, but near by lay the body of a mighty wolf which Gelert had slain. The prince filled with remorse is said never to have smiled again. He buried Gelert here.
The spot is called BEDDGELERT.”