Igår var det tisdag och åter dags för en kurs kväll. Jag var verkligen omotiverad och undrade igentligen vad vi gjorde där. Men jag försökte tänka positiv och bara ha det kul.
Först platsliggningen. Vi var bara 4 stycken som hade kommit denna kväll och 3 instruktörer det är väl de man nästan kan kalla privat träning de. Åter till platsliggningen. Hade Wigge i linna så jag kunde stå längre i från hon men samtidigt ha koll. Wigge låg trots den del störning och han låg hela platsen ut på 1 minut. Kan man bli gladare. Jag vart jätte nöjd de var helt klart ett framsteg och han visar att han åter igen kan.
Tandvisningen gick bra och instruktören kollade och sa att ja du är allt kursens baby. Wigge han bara viftade på svansen och lät henne pilla. En baby är han ju också även fast han börjar mogna så sakteliga. Men Wigge är inte Wigge om han inte charma, är sprallig och levnadsglad.
Sen gick vi vidare på kvällen med linföringen. Peppade honom massor med kongen innan och han var så fokuserad på mig tills han insåg att hunden som apporterar längre bort är roligare än matte. Wigge hade nog hellre velat att vi tog fram apporten än att köra linföring de ligger honom varmast om hjärtat. Ibland får man bita i det sure äpplet vi får träna ännu mer bara.
Sen vart det liggande under gång och jag provade utan koppel och han la sig mycket bra på mitt kommando och vi fick mycket berömm särskillt för hans smidiga läggande. Men det som kändes bäst var att jag hade honom okopplad och han hittar inte på egna grejer utan är med mig.
Sen för att inte traggla moment då läggandet gick så bra så körde jag en ställande istället. Där tar han några smygande steg efter jag get kommandot. Men jag är ändå väldigt nöjd.
Sen ska vi inte ens tala om som var ett stort +. En kurs hund slänger sig ut i kopplet både här och där men Wigge bryr sig ej.
I pausen skulle Wigge få göra ifrån sig och jag går mot grinden där vi möter en hund som börjar morra väldigt och stirra mot Wigge och Wigge tycker det är högst obehagligt och för att komma fort där ifrån kastar sig ut genom grinden med mig efter. Bättre fly än att kaxa tycker han och även jag. Han kan vår kille.
Igår blev också Wigge 21 månader. Tiden tickar och så här har han utvecklats än så länge vår ”lilla” baby han är ju trots allt fortfarande yngst i familjen.
Idag där emot har vi bara tagit det lungt, matte har haft det fullt upp och Wigge har behövt vila.
Wigge har visat sin mycket mysiga sida och velat ligga på matte när det skulle mysas på madrassen, vet inte vem av oss som tycker det är mysigast.
Mysig…