…får man också se till att ta bort.
I förmiddags var Wigge och jag ute och tränade vid fotbollsplanen. Mycket störning av både förbi passerande hundar, joggare och framför allt en traktorer och en lastbil som la nytta grus på planen. Tycker Wigge skötte sig bra.
När vi var klara för att gå hem fick Wigge ta den där pinnen han hade spanat in sen vi kom. Glatt bar han den men på ena sidan och för att den inte skulle dras i marken gick han hålla nos och huvud mycket högt. Men hem skulle den. Lika besviken som vanligt vart han när han åter igen insåg att han inte fick ta in den. Den fick snällt ligga kvar utanför porten.

På eftermiddagen när vi skulle ut igen så var Wigge inte sen med att ta sin pinne han hittat tidigare på dagen. Denna gång hade han fattat att bär jag den på mitten slipper jag anstränga mig så. Hela vägen till skogen där han la den.
Wigge fick rejsa lite i skogen. Han tog tre varv vilket resulterade i en grå hund med 4 svarta smutsiga ”socker” på tassarn. Sen var han mycket nöjd och bara gick och strosade runt.
Hem gick vi samma stig där han lagt sin pinne som nu fick följa med på vägen hem ut ur skogen. Men det kom inte ända hem utan bara halvvägs Wigge hittade nått som var mer intressant.

Kort och gott bära saker är nog de han gillar bäst. Vad de än kan vara även fast pinnar är en favorit men de går ju alltid att hitta när man är ute.