Så var det tisdag igen och kurs. Idag har Wigge underhållit och man kan inte annat än att små le åt de.

Innan det var vår tur att börja kursen var det en annan grupp inne på planen. Dom körde en form av sök på planen hunden på ena sidan av planen och matte/husse gömma sig bakom ett hus på andra sidan. Wigge han satt så lungt och såg på de lösa hundarna som kom sprinang några meter framför honom fram och tillbaka. Riktigt nöjd är jag över honom en sådan simpel grej men han blev inte triggad utan satt så lungt.

Wigge klarade tandvisningen mycket bra. Lite tjatigt jag vet att jag alltid säger de men de är ju en av de positiva sakerna.
Vi vart uppdelade idag och de var stationer som stod på schemat dock han vi bara med en station med läggande, ställande under gång och inkallning men givetvis en platsliggning först.

Platsliggningen en av de moment som vi har absolut svårast med. När vi skulle lägga ner hundarna så ville ju givetvis inte Wigge ta kontakt. Fullt upp och kolla vad som hände runt honom. Men efter många om och men tog han kontakt och jag kommenderade hon ligg och ha la sig precis som dom andra.
Jag lämnade i koppel för att han ska lyckas men inte hjälpte de utan han ställde sig upp mitt i.  Tillbaka lägga igen och han låg sedan hela tiden ut.

När vi sedan skulle kommendera sitt upp igen. Tyckte nog Wigge att nu har jag lagt mig och här kommer jag ligga.Är han inte rolig herr Wigge. Han undrar nog säkert varför matte är så velig och inte kan bestämma sig vad hon vill att han ska göra. Intruktören sa att det nog var dags för Wigge att vakna upp när jag stod där och kommenderade många dubbel kommandon vart det. Men till slut fick jag honom att sitta upp igen. Är nu verkligen peppad att denna jäkla platsliggning ska fungera nu.

Ligg ni så sitter jag…

..okej jag lägger väl mig också ner då. Jobbigt att sitta ju.

Sen vart det ju uppdelning och stationer. Det vart inkallning. Instruktören tyckte jag skulle försöka utan koppel och jag visste hur de skulle bli och givetvis vart det rejs på planen. Sen lånade vi en långlina och ja då kommer han så snällt. Lugnare tempo och fokus på matte.
Så nu är det precis som platsliggningen. Nu är det verkligen träning som gäller. Platsen och inkallningen är våra svåraste moment.
Instruktören sa att ja han gillar att springa. Sen sa hon också att det är 10 gånger bättre att ha en glad hund än en ledsen hund på planen.

Nu till de jag är mest stolt och nöjd över under kvällen. Wigges läggande under gång och ställande under gång.
Nedan ser ni Wigge i läggandet under gång. Mycket beröm av instruktören under båda momenten. Linföringen går han så bra han är med även fast han inte har ögon kontakt så vet han iaf vart matte är och vilket tempo som gäller. Han både la sig fint och stannade fint på kommando.
Gjorde båda momenten delvis i koppel när jag lämnade honom släppte jag bara kopplet och gick någon meter till. Nästa vecka är vi kanske redo att prova helt utan koppel.

När det sedan vart dags för fikat i klubb stugan så säger Flatten Englas matte att ja han vet ju hur man underhåller. och skrattar så förnöjt och instruktören står bredvid och säger att han är bra så charmig och att vi minsann med mycket träning kommer att lyckas.
Jag kan ju bara skylla på mig själv träningen har kanske inte varit som den borde. nu e det 4 gånger kvar på kursen innan avslutningen och en av dessa kan vi inte komma på.

Höll ju nästan på att glömma att berätta om den attackerande pinnen på vägen hem. När vi gick hem efter kursen gick vi igenom den mörka skogen. Visserligen med lite ljus av våra pannlampor. Vi går där som bäst och Wigge går fint brevid mig när han helt plötsligt hoppar 1 meter upp i luften. Jag vänder för att kolla vad det var med hjälp av lampan. Wigge vill inte gå nära men de ända jag ser är en pinne som ligger på marken. Tror kanske den attackerade Wigges tassar. Tar upp den men Wigge tycker den är skit läskig. Jag bär den i samma hand som kopplet på den sidan Wigge går och till slut vågar Wigge nosa och han till och med tar den och bär den men det slutar med att han själv ska döda den tills han tappar den i mörkret och vi går vidare.