Igår tog vi tre steg tillbaka och idag tog vi återigen ett steg fram. Vi har varit på kurs idag och jag vet i tusan om det kunde gått så mycket bättre. Jo tänker man efter så kan man ju de men jag är så nöjd.

Hade inte alls någon motivation till att åka till kursen. Det regnade som bara den och jag bara kände nä. Men har man betalt för det så ska man iaf befinna sig på plats även fast man kanske inte gör allt de andra gör så ser man iaf hur andra gör. Väl på plats på klubben och fältet kom motivationen och det slutade så sakteliga att regna.

Innan vår kurs startade stod vi och pratde med  pinschern Hilja och hennes matte och husse som går kurs före oss. Wigge var lugn tog det försiktigt men när han skulle charma in sig hos Hilja tyckte hon minsann att Wigge skulle hålla sig på mattan och han lyssnade och riktade istället in sig på att charma Hiljas matte istället.
Hilja tänkte nog bara nä inte en till sådan där stor raggis typ. Vår Devlin var ju dö kär i Hilja. Hilja hade inte riktigt samma känslor tillbaka.

Sen skulle vi fixa lite och Wigge blir nästan på hoppas av grillen som stod brevid klubbstugan så husse och matte bjöd på korv och sen kom även instruktör Lars fram och delade med sig av sina köttbullar innan Wigge tyckte grillen inte var så farlig längre.

När vår kurs skulle börja hade jag (matte) inget  halti på Wigge men såg hur han började skruva på sig när vi hade samling för tandvisning. Så haltin åkte på och satt på under hela kvällen.
Wigge var duktig i linförigheten men jobbigt är det att behöva gå i stora vatten pölar han försökte bitvis att  hoppa över dom. Kvar sittning och plats liggningen går bra precis som inkallningen i koppel.
Så summan av allt var att Wigge inte fick någon skarp tillsägning eller för den delen fick någon time out vid staketet denna gång. Hurra hurra för som små framstegen vi gör. Men man kanske inte ska ropa hurra än vi kanske är tillbaka i det gammla vanliga nästa vecka igen.

När sista gemensamma övningen skulle göras var Wigge så pass trött så jag lät honom stå över denna jag var istället hundlös på planen och vi skulle göra möten. Blev ihop parad med en kvinna med en Lagotto som tydligen brukar leka och träffa Wigges halvbror Herkules. vad världen är liten ibland.

Sen vill jag till sist tacka Agnetha för att hon var så himmla snäll och körde oss hem. Wigge han sov och var så nöjd i bilen den lille biten hem. Tack så jätte mycket ännu en gång om du läser detta.

Trött är man efter att ha varit på kurs.