Veckorna går så fort och nu har ju veckans tisdag redan hunnit passera. Vi var ju precis som vanligt på klubben för veckans kurs tillfälle igår. Mycket nöjd med kvällen är jag. Men nu ska vi nog se om vi inte kan få till lite fler träningar här hemma än vad vi har haft nu det senaste.
Till att börja med så vart det platsliggningen. Vi stod i en cirkel med ryggarna mot mitten och lämnade hundarna sedan i form av en sol. Jag lämnade Wigge på kanske en 8-10 meters avstånd.
Wigge han låg klockrent. Trodde kanske att något skulle gå galet när jag såg att instruktören placerat sig själv i närheten där jag skulle stå. Så glad och nyfiken Wigge är i våra instruktörer. Men Wigge han låg och låg lika bra när de två bredvid rörde på sig väldigt mycket både ägare och hundar. Sedan låg han fortfarande lika bra när en annan instruktör gick framför för att agera störning i det hela.
Jag är så nöjd och när jag sedan återgår till Wigge och går förbi honom några meter så ligger han. Det känns som det där med platsliggnings problemen vi hade förra terminen är förbi för denna gång.
Sen kom vi till den där tandvisningen och en överlycklig Wigge. Det känns nu som att tillgängligheten kanske ska tonas ner. Missförstå mig inte nu men man behöver inte anfalla instruktören som kommer och ska kolla på gaddarna. Köra in huvudet i magen uppskattas inte av alla även fast Wigge menar så väl och man kallas för pansar skallen. Hur får man en hund att lugna sig??
Uppdelad i två grupper vart vi sen då. Vi skulle köra linföring, läggande och stånde under gång. Wigge var inte alls uppmärksam på linföringen han hade istället full koll på husse vid klubbstugan. Läggandet och ståendet under gång gick bra förutom de dubbel kommandon som blir men fick momenten gjorda i sin helhet iaf. Men jag kan inte annat än att skylla mig själv. Där kom vi ju som sagt in på det där med träningen hemma som ska ske lite oftare.
Sen vart det lite apport och Wigge han har börjat tugga litepå apporten. Så får ta mig en tänkar på hur jag ska komma tillbaka till de perfekta som han kunde förut.
Hopp över hinder var sista momentet vi körde idag och ja enligt mig gjorde han två jätte bra hopp. Så lät bli att tragla då man ska ju sluta när de går som bäst.
En elefant glömmer aldrig heter de ju och det uttrycket gäller uppenbarligen Wigge också då han minsann kom ihåg paddorna vi träffat på de senaste tisdags kvällarna. Redan på angeredsbron långt i från det vanliga stället vi brukar hitta dom så slänger Wigge sig fram och går liksom och letar. Säger man då ”vart är paddan” fäller han fram öronen och söker. Men inga paddor såg vi denna kväll hur bra Wigge än söker av marken efter paddor.