Wirriga Wigge, Stuttsiga Sota och Lilla Lava har idag träffats ute i skogen och givetvis med sina tvåbeningar. En mycket trevlig eftermiddag i skogen vart det.

Vi träffades i Vättlefjäll och bestämmde oss för att gå till det stället vi var på sist. Alla hundarna fick rejsa av sig en och en men Lava och Wigge bara en kort stund för de skulle ju få spåra.
Sanna och jag klädde oss i infödings smyckningen (alla snittslar) och la varsit spår. Jag ett långt till Wigge och Sanna en kort till Lava. Vi satt och snackade och fikade i väntan på att det skulle ligga till sig.

Lava gick sitt spår först och var ganska så metodiskt och jobbade väldigt bra och hittade klöven naturligtvis. Att sedan lämna ifrån sig det man hittat är dessto svårare och ja de var drag kamp mellan Sanna och Lava som vi andra skrattade gott åt.

Wigge fick idag heta Wirriga Wigge för det var precis vad han var i spåret. Slarvade mycket och virrande. Fick stanna upp en bit in i spåret så han fick lugna sig efter de jobbade han bättre tills det att han vart trött då pausade jag igen i spåret. Men han var trött och började efter de slarva lika mycket som i början men hittade klöven även fast det vart så att han bakom den. Men han hittade den. Nu lägger vi upp spårandet lite annorlunda framöver med nya tag och några steg tillbaka.

Sota hon spårar ju inte men hade sådan energi och spring i benen. Hon tar sånna skutt på stället så man dör av skratt och dessutom när hon och Lava snurrar in Stoffe medans hans försöker så gott han kan att få dom urtrasslade ur kopplena.
Om två veckor får vi hem Stuttsiga Sota här för ett tag framöver. Sanna väntar ju smått eller inte Sanna men Elsa. Så Sanna kommer ha fullt upp. Det ska bli så kul att ha Sota här och att även få klappa puppisar.

Nu ikväll kom dessutom minnet tillbaka till mig efter att uppenbarligen tappat det en stund. Har kommit ihåg hela veckan men inte idag, att  idag är det 2 år sedan vi hämtade hem vår lille valp Wigge från Sanna. En regning men otroligt lycklig dagen.

Dessutom är det hela 7 år sedan våra katter, Indra och Tindra föddes även de hade kag glömt. De två små svarta knytena föddes ju inte i det bästa hemmet. Men dom kom ju tillslut hem till oss efter dåligt första hem och några veckor på ett katthem. Nu mår de som två drottningar som tror dom regerar över huset.
Inget att kalas på hade vi hemma mer än de vi alltid har i skåpet. Sheba för hela slanten till två de två kissarna som anser att inget annat är gott nog.