Förra veckan slutade väl inte helt roligt för i söndags fick vi åka in akut med Wigge. Förra månaden var han ju inne hos veterinären för lite diffusa symtomer och detta hade nu kommit tillbaka och med feber som bara steg och steg.
Denna vecka började ju då inte helt roligt med vetskapen att Wigge låg inne och till en början visste vi ju inte varför. Ens hjärta går verkligen i miljoner bitar när ens hund är sjuk.  Wigge som dessutom inte varit sjuk än enda dag i hela sitt liv förens nu.

En hel massa prover och röntgen visade dock att Wigge har ett diskbråck i nacken. Inte nog med de, en olycka kommer aldrig ensam heter de ju, så visade proverna på att han även har antikroppar för anaplasma (det som tidigare hette erlichia). Inga roliga diagnoser men vi gör det bästa av saken och tar en dag i taget och det känns hoppfullt.

Wigge har dock gjort små framsteg under dess 4 dagar han legat inne så han fick komma hem idag och tur i oturen så hade vi tid tillsammans med Sanna och helga för Iriz och Helgas andra rabies vaccinering denna dagen.
Iriz som dess dagar  när Wigge legat inne varit ensamhund här hemma har skött sig jätte bra. Jag trodde hon skulle vara mer brydd av att inte ha honom där men inte då duktig som hon är.
Det var ju en månad sen hon var hos veterinären förra gången för att få sin första spruta och då vägde hon 45 kilo idag vägade hon 49 kilo och nästa vecka är hon 8:a månader.

Wigge blev nog glad att se oss och framför allt gammelmatte Sanna. I bilen sen fick han träffa små tjejerna och Iriz undersökte honom noga.
Nu på schemat står det vila med stort V för Wigges del. Återbesök i början av december och för Iriz väntar rabies blodprovet i vår.
Vill också passa på att tacka Sanna för allt stöd och hjälp. Bättre uppfödare och vän kan man inte ha,  tack!

Wigge förra veckan.