I Måndag åkte jag till Kållered och hem till Sanna och Söndagens väntan fortsatte.
Jag hade nämligen fått äran att få vara med på Sotas valpning. Väntan vart lång men jag tycker ändå Sanna och jag fick tiden att gå på något konstigt sätt och igår 1 April kom en ensam liten varghunds valp till världen äntligen. Väntan har varit ortroligt lång men den gav resultat. En tik på 655 gram vart det iaf.

Hon är helt underbar och perfekt i mina ögon, lille Iriz som hon kommer att få heta när hon i början av Juni när hon flyttar hem till oss som fodertik. Vilket jag helt ärligt ska erkänna känns lite overkligt att vi ska ha två vargar här hemma på heltid.
Stoffe har inte sett henne ännu men nästa vecka ska de också bli av och jag tror mamma Sota kommer med stolthet vilja visa upp sin valp för sin bästis Stoffe.

Tack tack Sanna för att jag fick vara med och uppleva detta och hela vägen fram till den stora dagen.

Idag fick jag iaf ta och slita mig ifrån Kållered och den lille Iriz och resten av flocken för att ta mig hem till de som väntade på mig hemma. Jag var nog efterlängtad hemma och Wigge gick igenom mig nogrant och har varit som en plåster bitvis och nog minsann sett till att jag inte skulle kunna rymma igen.
Indra har legat nära och spinner som aldrig förr. Det är lite jobbigt när matte är borta så många dagar.

Medans jag varit borta har husse Stoffe och Wigge cyklat och varit ute i skogen och rått om varandra.
Efter jag kom hem kände jag att frisk luft behövdes och vi gick ut en vända Wigge väldigt glagd och han fick rusa av sig i skogen.