Ville bara säga till att börja med att det verkar som det är fler än oss som tänker smart i vår vänner krets efter att ha läst vår blogg 2 dec. Smart tänkande i form av medlemskap på djurhjalp.se, man stödjer då djurambulansen och hjälper både andra och kanske sig själv också i slut änden vilket glädjer mig. Bra jobbat.

Åter till vår vardag. Efter att det varit väldigt segt och dåligt med lydnads träningen den sista tiden med Wigge. Har jag igår tagit mig i kragen och känner mig riktigt nöjd nu.
Men oj vad man tappar när man inte aktivt tränar. Wigge visste helt plötsligt inte vad en plats liggningen var. Så tränade en del läggande utan att lämna, sen var det några inkallningar och en hel massa kontakt. Wigge var dock otroligt kontakt sökande, men jag tror nog det  varfför han ville inte ha någon frukost så han var nog lite hungrig.

Sen har jag tagit tjuren vid hornen. Eftersom han sökte kontakt själv så körde vi lite positions övningar, höger vändningar och förflyttande i linföringen. Riktigt nöjd med dessa.

Hemma så gick vi ut på uteplatsen och gjorde några hopp. Jag han knapp ställa ner hindret på gräset innan Wigge hoppade över.
Sen fick han göra 3 hopp över hinder på kommandon vilket han också gjorde dock lite slarviga avslut. Men det var själva hoppandet jag ville komma åt så jag fick se att han inte fuskade och gick bredvid.

Efter att han vilat lite tog vi fram godis och apporten. Wigge kan nu duktigt hålla apprten utan att tugga eller tappa den och släpper den sen vid loss komandot. Detta visserligen i ytterst korta stunder, vi snakar nu bara om sekunder man han gör det.

Idag var vi på fri träningen i ridhuset. Där bestod väl träningen av endast 5 5% så det vart 95% passivitets träning isället.
Eftersom han hemma håller apporten så fint så provad jag i ridhuset med en av klubbens apporter. Blä sa Wigge den där vill inte jag ha i munnen. Så får träna mycket mer hemma med vår apport som ingen annan slemat på innan jag kan sätta högre krav känns det som.

Efter förra veckans fria träning där Wigge var värre än värst beslutade jag mig för att stå över platsliggningen och tränande faktiskt inget annat heller. Utan vi hade väl behövlig passivitets träning. Wigge va mycket mycket lugnar idag än förra veckan.
Han somnade nästan. Ögon locken såg ut att väga 3 ton ibland och han la sig också helt avslappnat på sidan en stund.

Ända gången han igentligen vaknade till liv och glädjen tog över var när någon kom fram för att hälsa på honom.
Det var en kvinna som jobbade i stallet som kom fram och ville hälsa. Varghunden var tydligen hennes dröm ras och vem kan inte vara bättre att träffa då och drömma sig bort lite med än Wigge. Vara social och glad är ingen brist vara i hans kroppen. Han blev snarare lite för glad kanske.

Innan vi plockade ihop för att gå hade det kommit in en häst med ryttare i manegen. Wigge blev väldigt nyfiken och tittade med stora ögon på den. När den sedan red förbi honom så lutade han sig ut i manegen med en hals på 1 meter säkert bara för att komma hästen riktigt nära och få sniffa lite. Han skulle väl minsann visa matte att dom inte är så farliga som hon påstår och Wigge han är modig han eller är det dumdristigt att närma sig den stora hästen?

PÅ vägen till bussen hade vi sällskap av Lillemor och hennes Belgare Iota. Hundarna gick där så fint brevid varanda och från ingenstans så tycker Wigge att nu ska vi leka och gör en lekinvit och puffar henne på höften. Iota svara med att vända sig om och fräsa till.  Wigge han fattade direkt och höll sig sedan snett bakom sin matte för säkerhets skull.
När vi kom framm till bussen så skulle vi få stå och vänta på bussen ett bra tag så vi tog en promenad hem och kunde på hemvägen hämta upp husse på vägen.
Wigge slocknade i hallen hemma och passivitets träning är uppenbarligen jobbigare än man kan tro