Vi har varit i skogen idag. Wigge han har rejsat runt och brottats lite med en pinne. En pinne i hans egna storlek, det vill säga jätte stor.
Wigge som brukar föredra små pinnar som man kan kasta runt valde denna ändå.
Tog matte pinnen och la den på en annan plats så gick Wigge bestämmt och hämtade tillbaka pinnen. Han la den i ljungen i skuggan där han tyckte den skulle ligga. Inte gav han upp heller gång på gång fram och tillbaka. Matte verkade inte ha förstått att pinnen ska ligga där Wigge lägger den.

Nu har jag ett bra grepp.

Ibland önskade man att man bara kunde krympa Wigge lite. Det gör nog Wigge också nu. Nu ikväll när vi, husse och jag var ute på uteplatsen och Wigge fick vara kvar inne. Försökte Wigge minsann ta sig ut genom dörrspringan som endast var stor nog för en varghunds nos att sticka ut.
När Wigge stedan fick komma ut för att hans skägg skulle få sig en avsköljning. Ville en liten varghunds herre vid namn Wigor komma in igen.

Släpp ut mig.