Dagens promenad blev inte så trevlig och lugn som vi hoppats. Wigge han hade satt på sig skinn jackan med nitar och skulle spela tuff.
Det började igentligen med att när vi ska träffa farmor Ylva som på skoj gömt sig bakom ett träd. Wigge vågade sig inte fram utan stannar nån meter där ifrån reser ragg och ger ifrån sig ett skall. Innan han hoppade fram där han ju faktiskt märkte att det inte var en buse utan Ylva som stod där. Wigges tuffhet förvandlades till en glad kille.
Vi gick vidare och Wigge är lös och helt plötsligt kommer en spaniel spingande ur skogen skällande på Wigge. Som inte var sen att sätta på sig jackan igen. Han reste ragg och skällde tillbaka. Spanieln han vände dock. Kopplet åkte på och vid nästa hund möte kom det ett par med sina cavalierer. Wigge skulle där visa sig tuff utan att dom knapp tittat till Wigges håll. Ja som ni förstår så var vi inte så glada över alla hormoner som hoppade runt i Wigges kropp.
Inte förens vi var hemma så lät han bli att spela tuff. Då kunde två andra hundar passera utan några dumma fasoner från Wigges sida.

Eftersom Wigge var ganska så trött när vi kom hem så passade jag på att klippa klor och fick den finurliga idèen att jag skulle borsta Wigges tänder. Inte för att dom behövde de utan mer för att han skulle få träna på de. Det var första gången som tandborsten åkt fram. Wigge fick lukt på tanborsten till att börja med. Vi har inte sett nån grimaserat mer åt en tandborste än han gjorde. Så tog fram tandpastan Wigge vann på en utställning i feb. Den var ungefär lika populär som tandborsten tyckte Wigge. Så jag orkade inte bråka utan tar den träningen sen nån dag.