Efter några dagar med riktigt dåligt väder så var det kul att se lite sol även fast det blåste. Vi gick ut som vi brukar göra och tänkte vi skulle ta den korta rundan i Vättlefjäll. Kan ju vara kul för Wigge att se något nytt då vi inte varit där med honom ännu.
Men vi har tidigare allt gått förbi den där vägen som leder åt andra hållet på den korta rundan, men idag så tänkte vi ja vad fasiken vi provar och ser vart vi kommer kan ju alltid vända. Den var bred och en gångväg precis som den lilla rundan i Vättlefjäll. Den var markerat med grönt och oranget/röd. Älg spår hittade vi på gång vägen också. Inga nya spår eller så var Wigge helt enkelt inte intresserad.
Men ju längre vi gick ju mindre och smalare blev gångvägen till slut vart det bara stig kvar som också blev smalare och smalare.
Fint är det inte dåligt att ha det så när hemmet heller.
Till slut kändes det som att vi måste ju hamna någonstans ingen ide att vända. Solen sken och Wigge hade hur kul som helst och skuttade omkring.
Sen slutade den gröna markeringen att synas till och vi hamnde i ett mindre träsk område men en hel del vatten och lera. Så det var planka hit och planka dit som man skulle balansera på. och vi insåg att vi är vilse i skogen. Men då man tydligt kunde se i leran att ganska många hade gått där följde vi bara spår och stig. Ett tag såg vi även en stav gångare med eld i baken som försvann väldigt fort.
Vi fortsatte och fortsatte, solen hade vi detta lag saka börjat gå ner. Till slut kommer vi iallafall fram till Surte badstrand från andra hållet än det vi brukar komma ifrån. Skönt nu är vi på känd mark. Vände man sig om där vi kom ut så ser man skylten på bilden längst ned. Ja den får ju en inte att bli mindre snurrig om man inte vet vart man är. Så det var bara att fortsätta vidare hem mot Lövgärdet från Surte. Hinner inte gå långt då vi möts av en kille och en tjej i medeltida/lajv kläder. Ja man hajar ju till som medeltidare själv. Vet inte riktigt vad dom gjorde där. Men undrar det gör jag. Skulle ha frågat dom men nu är det ju försent.
Så den lille rundan i vättlefjäll blev en vilsen runda runt sjön. Väl hemma kom Wigge in i fjärde andningen (som han alltid gör hur långt man än gått) och skulle äta upp matte som inte var lika pigg på det.
Kvällen har nu varit lugn Wigge har som plåster på såren för den något långa prommisen, inte för att jag tror han tyckte det var en dålig dag men han fick både grisöra och massage.
Wigge satte sitt spår för framtida vilsna människor så dom hittar rätt.
En skylt som man blir om ännu något snurrigare av om man redan är vilse.