Så imorgon är det alltså den stora dagen för vår lille kille att äntligen få komma hem. Dagen till ära så fyller våra katter år också. Och vem vill inte ha en liten söt varghunds valp i födelsedags present, hmm ja inte dom kanske. Får väl se vilket humör dom är på imorgon. Tror dock inte att det blir en vidare glad och trevlig välkomst kommittén som väntar där hemma på Wigge.
Dom sista dagarna har varit väldigt sega och har känts nästa dubbelt så långa i väntan på morgon dagen. Sorgen efter Devlin är vissa dagar extra svår och jobbigt fortfarande. Vi pratar om honom dagligen precis som vi pratar och Wigge här hemma dagligen. De är båda en väldigt stor del i våra liv. Det hade bara varit så himla kul om Devlin hade fått vissa sin lillebror välden. Men den dörren stängdes och ett fönster har öppnat sig istället. Fönstret är nu snart helt vid öppet och solen lyser in genom det.
Gud så vi längtar till imorgon. Fick igår denna bilden av Sanna. Den gör ju inte direkt att man längtar mindre.