Nu har det gått en vecka sen Devlin fick somna in. Första veckan utan honom här i huset har varit väldigt tom. Trots att han inte fick blir så gammal känns det som om han alltid har funnits i våra liv. Han är otroligt saknad.
Det verkar som om Devlin lyckats charmat fler än oss under sitt korta liv och han är saknad av många. Det betyder så mycket för oss, tack.
Imorgon ska vi åka till Stockholm för att sedan åka vidare till Gotland och medeltidsveckan. Resan kommer ju inte bli som vi planerat eller som den brukar utan våran Devlin.

MY HEART BELONGS TO AN IRISH WOLFHOUNDA
furry face looked up at me
With eyes that stole my heart.
That lovely Irish Wolfhound
Has charmed me from the start.
So noble and reliable,
Intelligent and true,
Always there to listen,
And to turn my gray skies blue.
With a heart of purest gold,
Devoted to the end,
I can’t imagine life without
My Wolfhound–my best friend.