Dobbes husse och matte skulle på bröllop idag så vi sitter snällt pinscher vakt åt lille Dobbe. Jag vet inte om de berodde på att Dobbe inte hade nått att ha på sig eller om han helt enkelt inte var bjuden som han inte fick följa med.
I Förmiddags kom iaf Dobbe med husse. Våra katter som vanligen inte ger de bästa välkomnande gjorde inte detta idag heller. Vi är väl inte särskilt förvånad.
Under tiden Dobbes husse Claes var här så han det men både titt på kaninen och prov sittning i (den näst intill antika) trädgårds möbel stolen. Ja provsittningen kan ni ju fråga Claes hur det gick. Vi får väl se om bild bevis kommer upp på hemsidan eller om de arkiveras direkt. Ett gott skratt blev det iaf.
Dagen med Dobbe har gått väldigt bra. Vi har varit i skogen en massa timmar och Dobbe har gjort x-antal pinscher race. Har varit ute på uteplats och kollat in Kaninen Doris. Inne har han intagit bia bädden med lugn. Tror faktiskt att Dobbe tycker att han haft det ganska bra här idag och katterna börjar mer och mer tycka att den där pinschern är ganska okej.
Nu ligger han här under vardags rums bordet på mina fötter och sover. Dags för mig också att hoppa i säng då Claes kommer att hämta oss 0330 imorgon bitta. Ja man kan ju undra vad vi ger oss in på när vi ska åka s tidigt. Kursen sätter vi mot Norge där Dobbe ska gå ett blodspår.

En massa valp snacka blir det nu för tiden här hemma. Vi får iaf inte nog av valpen som faktiskt fortfarande inte har något namn. Eller han har ju fler talet namn men inget vi har enats om. Hans namn i stamtavlan blir iaf Turifax.
Idag var det dags för möte nr 3 med valpen och hans syskon som imorgon är 5 veckor gamla. Och vi fick idag bl.a. bevittna en lite utomhus vistelse i gräset, som var deras första. Alla valparna var verkligen framåt och tog allt med en klack spark.
Väl inomhus och efter en välbehövlig vila för valparna (jobbigt är de ju att se lite av den ny okända världen utanför valplådan) vart det åter dags att börja tugga på händer och fötter på oss tvåbeningar. Och ja det gör verkligen ont. Se bara på bilden längst ner där vår valp tar en stor tugga på blivande husses fot. Alla bilder från dagen kommer. Nu är det nog dags att man lägger sig om man ska orka vara pinscher vakt imorgon.

Valpen hos matte.

Sötare valp får man leta efter..inte alls partisk…

Attack…

I morse var vi uppe tidigt för vi skulle iväg och kika på agility med familjen Dobbe. Det var trevligt att se dom igen. Det som helt klart konstaterades är ju att agility verkligen inte är en hundport för oss fast det visste vi väl redan. Vissa ekipage var dock riktigt duktiga. Med träning lär nog Dobbe med husse bli lika duktiga. Dobbe vart iaf minst sagt taggad av att titta.
Vi träffade också instruktörer vi haft på tidigare kurs och deras Whippet Svante och deras nya 4 månaders whippet valp. Ja är man inte redan valp sjuk så blev man de ännu mer då.
Eva och pinschern Tova hann vi säga hej till också.
På vägen hem så svängde vi förbi Sanna och valparna. Det är svårt att hålla sig borta när man är så valpsjuk och kär i denna lille varelse. Familjen Dobbe tog sig också en snabb kik innan de var tvungna att åka vidare. Så efter några timmar i valp lådan så begav vi oss hemma gaska så trötta.

Trötter.

Valpen som hellre vill vara på golvet med syskonen
än att vara hos blivande husse.

Jag ser dig.

…ja och naturligtvis en fyrbent sådan. En del av er visste ju redan om detta men innan Devlin fick somna in så bestämde vi oss för att han skulle få en lillebror. Tyvärr så blev det inte som vi hade tänkt oss.

Idag har vi varit och besökt lille valpen för första gången, han är nu nästan 4 vecka gammal. Valpen som ännu inte har något namn, vi har inte riktigt kommit överens om något än.
På pendeln på vägen dit läste jag (matte) i Metro och de österländska horoskopen. På mitt stod det ”Du möter kanske din kärlek”. På husses stod det ”Du söker någon att luta dig mot”. Och så här i efter hand och dagens äventyr i valp lådan så stämde mitt horoskop, jag är kär och fått en ny kärlek i mitt liv.
Vistelsen hos valpen och hans 5 syskon var hur mysig som helst vilket ni säkert kan förstå. Och jag tror absolut att lillebror hade blivit godkänd av Devlin.
Så i sep så kommer han hem till oss (om inget skulle hända). Men några vändor till hem till Sanna och valparna med mor Vilda och stora syrran Sota kommer det absolut bli innan dess.
Med risk för valpnappning så lägger jag ändå ut bilder på lillebror. Han är ju än så länge i tryggt för var hos Sanna.

Valpen kan konsten att charma….

Hittat sin plats på fleece filten i bian.

Valpen och hans bror…

Så var vi tillbaka på fastlandet igen efter en varm vecka på Gotland. Vissa dagar har varit lite jobbigare än andra med att inte ha Devlin med sig. Dock har vi haft kul med tornespel, elds blåsning, gyklare och allt annat som hör medeltiden till. Trevligt sällskap blev det också med Elins föräldrar, Caesar med husse och matte och några andra också för den delen.

Ingen rast ingen ro i söndags blev det träff i haga parken med caesar med matte och Loppan med matte. Trevligt att se dom igen.

Utsikten från vårt lägenhets fönster en kväll i Visby.

Nu har det gått en vecka sen Devlin fick somna in. Första veckan utan honom här i huset har varit väldigt tom. Trots att han inte fick blir så gammal känns det som om han alltid har funnits i våra liv. Han är otroligt saknad.
Det verkar som om Devlin lyckats charmat fler än oss under sitt korta liv och han är saknad av många. Det betyder så mycket för oss, tack.
Imorgon ska vi åka till Stockholm för att sedan åka vidare till Gotland och medeltidsveckan. Resan kommer ju inte bli som vi planerat eller som den brukar utan våran Devlin.

MY HEART BELONGS TO AN IRISH WOLFHOUNDA
furry face looked up at me
With eyes that stole my heart.
That lovely Irish Wolfhound
Has charmed me from the start.
So noble and reliable,
Intelligent and true,
Always there to listen,
And to turn my gray skies blue.
With a heart of purest gold,
Devoted to the end,
I can’t imagine life without
My Wolfhound–my best friend.

Tidigt i morse fick Devlin somna in. Sorgen och saknaden är stor och inga ord är tillräckliga. Vi kommer alltid att älska och minnas dig och tidsnog kommer vi att ses igen.

050210-070722

Ja vad har nu hänt sedan jag skrev förra veckan. Några av er kanske vill veta iaf. Jag har iaf fått biverkningar från medicinerna jag äter. Förutom den ökade törsten och kisseriet är jag även svullen och fått utslag. Svullnaden sitter främst i mitt framben/tass. Detta gör det lite svårt att gå. Farmor tycker det ser ut som en 80 årig gammal gubbe när jag kommer gående. Tror de är för mitt gråa hår och inte min gång stil.
Matte ger mig massage flera ggr dagen för att hjälpa mig att bli av med min svullnad. Det är skönt att bli masserad. Matte snackar nått om en divan och nån som ska mata mig med vindruvor. Jag har mina aningar om att det kanske är tidiga julklappar hon pratar om. Vad en divan är vet jag dock inte men det låter skönt.
Imorgon ska matte prata med veterinären om att ändra men medicin dos så jag helt kan bli av med dessa biverkningar men ändå slippa sjukdomen.

Kanske är dags för uppdatering då vissa påtalat detta. Iaf de senaste dagarna sen jag skrev förra gången har varit lugna. Operationerna som var tänkta förra veckan är inte aktuella i nulägen. Medicineringen går bra alla köttbullar slinker ner, ingen smärta så jag har sluppit de starka grejerna sen jag lämnade veterinären. Jag är trött till och från och även flåsig och törstig. Jag blir lite mer mig själv för varje dag som går säger matte och husse. Igår tex så drog jag husse som satt fast på andra änden av kopplet fram till en granne som alltid ger mig godis.
I måndags så fick jag hela 1 kg köttbullar av min kompis Baffys mattar. Snällt va och dom är jätte goda ska ni veta. Dom tackar jag för. På kväll gick jag, husse och matte ut på kvällen för solen lyste för en gångs skull. Vi satt där precis nedan för vårt hus och åt köttbullar och hallon, stor mysfaktor. Några bilder blev tagna också kommer sen när matte har tid med sånt. En bild kan ni iaf få se nedan.
Annars har jag tagit över större delen av sovrummet. Matte och husse sover fortfarande i sängen men som numera är upptryckt mot väggen och min bia, fällar och plädar ligger på golvet. Men vänta ni några veckor till så kanske sängen är min också.

Nu är jag hemma igen efter lite mer än 3 dyg hos veterinären. Jag mår ganska bra under dessa omständigheter och det känns bra att vara hemma men trött är jag. Har sovit större tiden här hemma. Matte påstod till och med att jag snarkat för några minuter när jag låg nerbäddad i bian. Ähh man ska inte skylla ifrån sig jag vet nog vem av oss som igentligen snarkar. Och för den delen så har man rätt att göra vad man vill när man är sjuk.
Nu kommer det bli en sjujäklars massa köttbullar till alla tabletter jag ska ha varje dag. Men vad gör de. Dom är ju super goda, alla annan mat kan ju slänga sig i vägen.