I förmiddags tog Wigge och jag vår numera vanliga raska promenad. Skönt var det ute och det bra sätt att komma igång på.

Inte förens efter middagen kom vi ut igen på en längre tur. Det bästa med sommaren är att det är ljust så länge på dagen.
Vi hade knappt lämnat gatan förens en man kommer med kameran i högst hugg och han ville ta kort på Wigge och vi pratade lite en stund. Tills vi skulle bege oss vidare då sa han till Wigge ”- hej då Wigge” och han sa kan du vinka lite skeptiskt. Visst sa jag och bad Wigge sitta ned och sedan Vinka. Det verkade vekligen imponera på mannen som gick där ifrån med ett stort leende.

I skogen så satt vi på Wigge linan så han skulle få lite mer frihet men ändå så vi hade koll på honom. Wigge ja han körde ner nosen och trodde väl han skulle hitta en klöv bakom någon gran eller något. Men han slutade snabbt men verkade tycka det var skönt att vara i skogen med lite frihet.

En bit in i skogen bestämmde vi oss för att slå oss ner. Ett ställe som jag är helt säkert på att det nyligen varit vilt på för Wigge han snurrade som en tok och vädrade.
Jag hade trim grejerna med mig. Så nu är hamster kinderna, lejonmanen och draködle kragen ett minne blott. Jag trog rejält, kanske lite förmycket på sina ställen eller så är det bara för ögat vant sig vid en hårig Wigge.  Måste säga att är det någon som hatar pälsvårt mer än jag så är det Wigge. Men ska man vara fin får man lida lite och köper man varghund får man också lida lite.

Wigge efter trimningen.