Idag har Sota åkt hem. Men vi tackar Sanna för att vi fick låna hennes ögonsten några dagar. Det har varit en ära. Allt har känts jätte bra och ensak som är säkert är att Wigge inte längre ska bli ensam i framtiden. Två varghundar måste det bli i vårt hem.

Imorse hann vi med lite mys innan Sanna och hennes mor kom på besök för att hämta Sota. Den som nog blev mest glad när de kom var kanske inte Sanna eller Sota utan de var Wigge. Jag höll Wigge så vår gäster skulle kunna på komma in och hälsa på Sota i lugn och ro. Men Wigge hade andra planer han var så lycklig att både gammel matte och mormor var här hemma hos honom.

Wigge lugnade sig till slut och efter att Sota och gästerna åk så sov han gott även fast han kanske tyckte det var lite konstigt att vara ensam varghund hemma och följde oss som en lite skugga till att börja med. Både och stoffe och jag tycker också att det är lite tomt utan henne.

På bilden både Sota och Wigge har slagit ner rumporna i fotöljen och gjort mig sällskap. En fotölj kan ibland rymma tre inte allt för små rumpor.