De tre senaste dagarna har jag och Sanna varit iväg på äventyr. Vi har haft riktigt skoj som vi alltid har.
Det är tur att jag känner Sanna så pass väl så jag kan tyda vad hon säger. I bilen igår när vi hade åkt halvvägs så stannar vi till för att äta och Sanna säger samtidigt som hon fäller ner solskyddet i bilen för att titta sig i spegeln ”jag ska kolla så jag är vaken” vilket gapflabb det vart.  Vad hon menade förstod jag men som sagt tur att man känner henne och är van vid lite underliga uttryck.

Igår snöade det ju en del men solen lyste inombords i kroppen iaf och idag lyste solen både inombords och ute. Att vädret kan skifta så men vad gör de när allt är så bra.

Inte mycket har väl blivit gjorde här hemma dessa dagar man varit iväg. Igår kände jag att pluggande flåsade mig i nacken så satte mig ner och försökte får lite gjort efter man kom hem. Men jag hade en katt som minsann tyckte annorlunda och matte skulle spendera tiden med henne.
Hon la sig så fint både på papper, bok och tangentbordet och spann. Allt för att få uppmärksamheten.
Puttade man bort henne kom hon snabbt tillbaka. Så orken att sitta där en längre stund fanns liksom inte och Indra vart nöjd när vi satte oss i soffan istället. Så måste nu ta igen lite arbete i helgen istället.

Wigge har inte varit med mig, utan fått vara hemma dessa dagar. Tisdag och onsdag tyckte han livet var bra orättvist och var minsann som en skugga, redo att följa med mig när jag lämnade hemmet.
Idag däremot fick jag lite tid över innan Sanna och jag skulle iväg och då gick Wigge och jag ut. Wigge själa glad med en mycket viftande svans för han skulle ju få följa med. Men han trodde nog vi skulle hitta på mer än att ”bara” vara i skogen.

Ute vart det inte bara skogen vi gick också i den djupa snön så mina ben kändes som spagetti. Wigge tyckte också det var jobbigt det märktes för han försökte flera gånger gå efter matte i hennes spår. Men de gick inte han fick minsann också och träna kroppen.

han fick också vara lös och röja i skogen men nä nä det vart inte mycket med de. Han är i vanliga fall lite knepig och är inte mycket för att springa när man går ut med honom själv. Både husse och matte ska vara med. Men ibland lyckas man få igång honom får lite röj. Idag var det helt omöjligt hur mycket jag än försökte. Han tyckte liksom att eftersom du är ensam med mig ska jag stå här bredvid dig.