Den gigantiska vargjägaren med ett hjärta av guld. ”The gentle giant” – engelsmännens tilltalsnamn på denna hundvärldens allra största gigant, sammanfattar väl vad vi idag förknippar med rasen. Denna jätte med sitt sträva lurviga yttre och sin forskande vinthundsblick inger den största respekt, men som under ytan har ett hjärta av guld och ett enormt tålamod Man får inte glömma deras ursprung och ändamålet Jakten på den stora, irländska vargen.

Det är allmänt känt att stora vinthundar fördes med kelterna och deras invasion av Irland (mellan 2500 – 1500 f.kr) och därifrån spreds runt om i världen. De var också de Irländska konungarna oskiljaktiga följeslagare, inte bara på jakt utan även i slotten; de förekom t o m som vapendragare på konungarnas vapensköldar med för hundarna karaktäristiska valspråk, som också återfanns på deras halsband som ingraverade motton. ”Gentle when stroked, fierce when provoked”. Dessa hundar skattades väldigt högt, de sades att de förde tur med sig till dom som fick dem, och därför gavs de bort 7 och 7 som är ett lyckotal på Irland Varghunden användes i stora flockar som kamphundar. I historien om kung Cormac är de flesta berättelserna om Finn, som var förare av kungens hundhär, 300 vuxna och 200 valpar, och hans hund Conbec. Vi vet också att det i slaget mot romarna vid Hadrians mur användes stora varghundsflockar. Hundarna stod för ett stort manfall bland romarna, och än i dag finner vi i detta område ställen som bär namn efter hundarna och dess förare.

De nämns i de gamla irländska sagorna och även i vår egna vikingalitteratur. Hundarna var ett av de begärligaste bytena på vikingarnas härjningståg. I Njals saga är Olav Tryggvasons hund Vige omtalad. Dessutom kan vi läsa om Olav, son till en Irländsk prinsessa, som hade en hund han hade fått på Irland. Han gav den vidare till sin vän Gunnar från Ladarende med följande ord, ”jag vill ge dig tre kostbarheter, en guldring och en kappa, som Myrkiarton irakung en gång har ägt, och en hund som jag fick på Irland. Han är stor och lika mycket värd som följeslagare som en kraftig man. Därtill har han en människas förstånd. Mot var människa som han vet är din ovän, skäller han, men aldrig mot dina vänner, för han ser på var och en om han vill dig väl eller illa. Han skulle offra sitt liv för att vara dig trogen och Samr är hans namn”.

Varghundar exporterades till England, Spanien, Frankrike, Sverige, Danmark, Persien, Indien och Polen. På 1500 talet krävdes att varje grevskap på Irland hade vardera 24 varghundar för att skydda böndernas fårhjordar från att dödas av vargar. På medeltiden blev rasen i större utsträckning använd till jakt, speciellt till ”coursing”, d v s att hunden springer ifatt och dödar bytet. Den användes till jakt på varg, hjort, älg, hare, hönsfåglar och änder. Än i dag används rasen till jakt. Under medeltiden blev rasen en ”status ras” och blev förbehållen stormän, adliga och kungligheter. ”Vanliga” medborgare förbjöds att hålla rasen. På grund av dess popularitet som gåva och tillsammans med dåliga tider, blev den en viktig exportartikel för Irland, något som medförde att rasen höll på att försvinna. Men rasen dog sakta ut och blev allt mer ovanlig.

Från mitten av 1800-talet började kapten Graham att samla in resterna av den Irländska varghunden. Han fann sju hundar som liknade den Irl.varghunden och han började det svåra arbetet att försöka få fram rastypiska varghundar. För att rädda rasen fick han använda sig av Skotsk hjorthund, Grand danois, Tibitansk varghund och Borzoi. I kapten Grahams bok ” The Irish Wolfhound” samt i sin stamtavlebok har han redogjort för hela sitt restaureringsarbete. 1885 bildades den första rasklubben och rasstandard skrevs som än i dag kvarstår nästan helt oförändrad på Irland.

Svenska historia
Varghundar kom till Sverige på 1300-talet som en gåva till en svensk kung.
den första varghunden som kom till Sverige i modern tid importerades 1929 av Carin Lindhé, Kennel Mountbanks.
Kring 2:dra världskriget försvann i stort sett varghunden helt från vårat land, då det blev för dyrt att föda en så pass stor hund.
1960-talet gjorde varghunden en ny tur till Sverige då folk hade det bättre ställt och rasen ökade i popularitet.
1976 startades den första rasklubben här i Sverige.