Ida har vi under eftermiddagen varit iväg och fotat och fikat vid blomsterhavet av lupiner vid fd hästhagen här i Lövgärdet.
Hade en bra ide att låta Wigge vandra sig in i havet av lupiner så matte kunde fota bäst hon ville men det var det inte. Wigge han försvann så höga var buskarna. Då var det högt när till och med en varghund försvinner. Wigge fick istället hålla sig i utkanten av havet för att kunna fångas på bild.

Wigge nästan försvinnande lite för en gång skull.

De har ju blåst lite idag men inget stoppar oss vi slog oss ner i gräset och fram med fikat. Wigge som nog är lite trött från gårdagen gjorde detsamma och låg bara och väntade på att bli matad med bulle.
Efter en stund gick vi hemåt men inte förens det hade plockats en stor bukett lupiner, så man att kunde fortsätta njuta hemma.

Att vissa kan se detta som ogräs.

De nya halsbanden.

Idag var det dags för ett viltspår. De var ju 4 veckor sedan vi gick ett spår sist och med hela tassa grejen så har det ju inte gjort så gräsligt mycket men idag var tiden inne. Man får ju dessutom passa på när det bjuds på fint väder.
Jag gick ut och la spåret under dagen. 4 vinklar (1 vänster och 3 höger) de vart väl 500 meter eller så. Spåret fick sedan ligga i två timmar medans jag gick hem och fixade och tog Wigge och grejerna och gick ut igen.

Satt på lina och visade Wigge spårets början. Sen tog Wigge fart med nosen i backen och bra temp. När vi kommit upp för en liten backe så tappade han spåret och snurrade lite innan han hittade rätt men han jobbade hela tiden måste jag bara säga.
Efter första vinkeln märkte jag att han började snurra och ringade allt mer men jag tror han blivit trött och då kanske tappad en del av koncentrationen. Men gav upp gjorde han inte han jobbade på med en matte efter i linan som bara hängde med.

Vid 3 vinkeln så vek han plötsligt av och stannade till 1½ meter från spåret och tryckte ner nosen i marken och stod länge och väl och snusade. Innan han till slut kände sig klar och tog upp det riktiga spåret med nosen i marken fortsatte. Vet inte vad det var som doftade så intressant.
När jag efter spåret gick tillbaka för att hämta snitslarna jag glömt kollade jag  och inte såg jag nått men för Wigge var det intressant.

Jag hade lagt spåret så att efter sista vinkeln låg klöven rakt fram några meter bort. Men Wigge vek inte av vid vinkeln utan fortsatte och gjorde liksom en båge och därmed var det första gången under spårningen han lämnade spåret mer än 5 meter inte för att det var lång detta men de var de längsta.
Nu var han väl ute och ”cyklade” en del tycket jag men följde troget efter, men Wigge han fann klöven efter en del (självständigt) arbete. I och med bågen så ringade Wigge och komma bakom klöven.
Klöven var väl sådär Wigge var trött efter allt tänkande så något dödande vart det ju inte han nöjde sig med att stolt bära den hela vägen bort till husse för att visa honom vad han hittat.

Stöveln på Wigges tass hade under hela spårningen åkt längre och längre ner. Men den satt fortfarande på tassen och varför stanna honom för att dra upp den och störa honom i sitt spår arbete kände jag och inte brydde han sig om den över stock och sten och genom snår och ris gick han.

Så kom vi till det där vad är rätt och vad är fel då eller ska jag säga hur ska hunden göra här och där. Jag kan ju inte annat att säga att han gjorde rätt, klöven hittade han ju.
Jag själv är jätte nöjd över spårningen och inte en enda gång stannade han upp och bad mig om hjälp han löste allt utan min hjälp.

Hela denna dag har Wigges öron stått åt ”fel” håll.  Men de är väl som en annan som kan ha en dålig hår dag så kan man väl lika väl ha en dålig öron dag.
Han öron har mer sett ut som en vingmutter än ett par varghunds öron ska göra, inte ens en antydan till att ha rosett form. Så idag har Wigge hetat ”Wigge vingmutter” med all rätt.

När katten är borta dansar råttorna på bordet och ja nu är väl Wigge ytterliggare ett steg  för att bli en full fjädrad varghund. har har knyckt mat från en tallrik som stått på bordet. Allt detta utan att husse märkte något och matte jag hon var ju inte hemma.
Igår kväll när jag iaf åtevände hem kom jag hem till en överlycklig Wigge. Men nästa helgs utställning ska han få följa med för även husse ska med för ovanlighetens skull. Ser fram emot helgen och en trevlig dag med mingel och varghundar högt och lågt.

Men de är några dagar kvar till helgen och nu har det hunnit gå 3 ½ vecka sedan Wigge skadade tassen. Såret läker fint men som sagt långsamt. Väldigt glad är vi iaf att inga komplikationer har uppstått då det sitter på ett så dumt ställe.
Vi har ju ökat promenad tiden lite det senaste och nu kändes det även som tassen, inpackad i paket med stövel skulle klara ett lättare cykel pass. Vilket den även gjorde mycket bra.
Jag hade tänkt ta en premiär tur med Wigge för vår del. Men cykling är nog inte min gej, balansen ja vad ska man säga mer än att cykling är husses och Wigges grej. De cyklade några vänder på gräs planen och Wigge verkade tycka det var kul.

Så nu kan vi nog lite smått komma igång med cyklingen också. Vi hade ju stora planer i samband med olyckan med tassen men de fick vi ju lägga på is men nu så är vi på G igen.  Vilket känns bra. Vill ju att han ska vara redo och musklad för LC banan när tassen väl är läkt helt. På den tiden borde även LC träningarna komma i gång igen.

Hemma sedan så fick Wigge massage men han hade lite svårt att vara stilla. Den som där emot cirkulerade runt oss som en gam var Tindra som också ville ha massagen.

Utställning denna helg också i sin vanliga ordning så här års. Svenska vinthundsklubbens utställning i Tånga Hed för att vara exakt.
Järngänget samlat denna dag också. En mycket givande dag av flams och skratt. Men man kan inte annat än att ha skoj när gänget är samlat. Varför vara stel och tråkig när man kan ha skoj och flamsa är väl vårt motto.

Linnea ställde Lipton även kallad spindeln i nätet för dagen,  i en annan ring och slutade där med 1:1 CK. Bästa hane och till slut BIR av 22 galgosar. Grattis från oss igen.
I vår ring dvs varghunds ringen var det en mäng Borzoier innan det var varghundarnas tur. Linneas pappa Stefan ställde Sigge där blev det 1:2 i öppenklass utan CK men med bra kritik.
Lava vann sin klass (unghund) med CK. I bästa tik var Lava sedan reserv (5) och även Bästa unghund.
Sen var det Heras och Emmas tur i öppen klassen där de var en himmla massa tikar. Men Emma slog till men en 1:3 jätte bra men dock utan CK.
Sen skulle Sanna in med Elsa och jag med Sota i championklassen. Där blev de en 3 respektive 4 plats utan CK. Jag är jätte nöjd över Sota och min prestation trots bristen på CK.

Sedan var det uppfödar klass med de 4 tikarna där vart det 1 med HP och en väntan på finalen vart det.
I BIS finalen uppfödar gruperna var vi några stycken och några blev avtackade medans vi fick stå kvar bland de fem som skulle placeras. Speakern sa att på en BIS-5 placering ville domaren se ett gäng azawaks. Men dom hade blivit avtakade och  alla vart som frågetecken. Vad som igentligen skulle sägas var att de var varghundarna som skulle komma på en 5 placering. Aldrig någonsin kunde man tro att varghunden togs för en azawak men idag var dagen. Men iaf Sannas uppfödning går inte av för hackor så är det bara  och leva med en drake är något speciellt. kan ej brekrivas måste upplevas detsamma med gemenskapen i drak klanen.
Tack Sanna och alla ni andra för denna dagen och grattis till bra resultat.

Längst bort Hera, Sota, Elsa och närmast Lava i Uppfödarklass.

Vart finns minnet när man behöver det. Idag tänkte jag att vi skulle ha spårat. Men jag kom ju inte ihåg att ta fram blod och klöv igår kväll. Så det blev liksom inte inte av det nu. Visst jag kunde ha snabb tinat men lusten att spåra hade liksom försvunnit. Även fast det har varit helt okej spår väder, inga små droppar från himmlen idag inte.
Vi får ta spårningen en annan dag. Tyvärr inte redan imorgon då det ser ut som de blir regn hela dagen. Vart är sommaren och värmen??

Inget spår idag men istället en rask promenad på förmiddagen somvanligt och på eftermiddagen mötte vi upp husse gick en liten sväng. Hamnade vid guldregns träden på ödetomten där Wigge fick posera lite.
Dom är så vackra när dom blommar för fullt, men oj så giftiga tydligen. Humlorna verkar uppskatta dom också får det är ett fasligt surrande i varje träd/buske.
Wigge tyckte uppenbarligen de var kul att stå framför kameran denna dagen men efter de gick vi och satte oss på ett berg. Wigge fick ha lina på sig men nöjde sig mest med att stå och titta på husse och matte än att utforka.

I förmiddags tog Wigge och jag vår numera vanliga raska promenad. Skönt var det ute och det bra sätt att komma igång på.

Inte förens efter middagen kom vi ut igen på en längre tur. Det bästa med sommaren är att det är ljust så länge på dagen.
Vi hade knappt lämnat gatan förens en man kommer med kameran i högst hugg och han ville ta kort på Wigge och vi pratade lite en stund. Tills vi skulle bege oss vidare då sa han till Wigge ”- hej då Wigge” och han sa kan du vinka lite skeptiskt. Visst sa jag och bad Wigge sitta ned och sedan Vinka. Det verkade vekligen imponera på mannen som gick där ifrån med ett stort leende.

I skogen så satt vi på Wigge linan så han skulle få lite mer frihet men ändå så vi hade koll på honom. Wigge ja han körde ner nosen och trodde väl han skulle hitta en klöv bakom någon gran eller något. Men han slutade snabbt men verkade tycka det var skönt att vara i skogen med lite frihet.

En bit in i skogen bestämmde vi oss för att slå oss ner. Ett ställe som jag är helt säkert på att det nyligen varit vilt på för Wigge han snurrade som en tok och vädrade.
Jag hade trim grejerna med mig. Så nu är hamster kinderna, lejonmanen och draködle kragen ett minne blott. Jag trog rejält, kanske lite förmycket på sina ställen eller så är det bara för ögat vant sig vid en hårig Wigge.  Måste säga att är det någon som hatar pälsvårt mer än jag så är det Wigge. Men ska man vara fin får man lida lite och köper man varghund får man också lida lite.

Wigge efter trimningen.

Idag har det alltså varit utställning i Vänersborg. Idag var också hela järngänget sammlade. Sanna och jag och de tre tjejerna, Sota, lava och Elsa. Linnea, Stefan och de två grabbarna Sigge och Lipton. Anna, Emma och Hera. Flamsigt och skoj som alltid.

När jag fick syn på domaren som gjort entre i ringen. Tänkte jag bara oj vilken torr man och vad arg han ser ut. Men oj vad jag ändrade uppfattning han var oroligt ödmjuk och trevlig.
Linnea först ut i ringen med Sigge så klart. De vart en 2:a där men jag tycker ändå kritiken var bra. Sigge är Sigge och kommer alltid att så förbli. Jag gillar Sigge oavsett färg på bandet. Sen var nog Sigge som nöjdast när han fick sitta bredvid husse och bara vara. Av de få hanar som var anmälda där fick ingen CK.

När det sedan var tikarnas tur så var Sanna och Lava först ut 1:1 CK. Visserligen ensam i sin klass (unghundsklass) men CK vart det.
Emma och Hera i öppenklass placerade sig 1:1 med CK. Bland 7 (tror jag de var) tikar det är riktigt bra gjort de.
Sen skulle Sanna in med Elsa och jag med Sota i champion klass. Sota placerade sig 1:4 och Elsa 1:5 båda utan CK för dagen. Men jag är iaf nöjd över Sota. På hennes kritik stod det välvisad. Så det tar jag verkligen till mig och blir ännu mer nöjd över vår prestation trots att det inte blev något CK.
Sen bästa tik klass. Så var Hera BT-4 med CERT och Lava BT-5. Så härligt att se Emma som inte riktigt förstod att Certet var hennes, eller ska jag säga Heras. Anna hon var nog lika oförstående själv. Jag däremot vill inte ens veta ur jag låter på filmen som Anna tog när jag berättade att Hera tagit Certet. Grattis till Certet igen. Nu är det bara ett kvar.

Sabb omstrukturering för de var uppfödarklass som gällde. Sannas uppfödning vad annars, Hera, Sota, Elsa och Lava. Där vart det bästa grupp med HP vi var ju den ända varghunds gruppen. En väntan till finalen. Men Linnea skulle ju visa lLipton. Som tog hem rubb och stubb kan man väl säga BH-1 och sedan BIR. Grattis Linnea kunde inte bli en sådan mycket bättre födelsedags present.

I finalen så skulle Linnea och Lipton in i Bäst i grupp. Där dom inte placerade sig men dom var inne, inte alla som är där och tar sig en svängom. Lite den tanken hade väl vi när vi stod där i bästa uppfödargruppens final. Domaren hade tittat på oss ganska mycket i uppsamlings ringen men varghundar brukar ju inte placera sig. 8 grupper totalt var vi och sist stod vi. Domaren började tacka av och vi såg honom komma och vi var väl nära att vända på klacken och gå ut då vi väl ”visste” vad som komma skulle. Men nej då vi blev inkallade och skulle placeras. Alla blev som fågelholkar. En Reserv plats blev det. Helt otroligt på en SKK utställning de är bra gjort de. Grattis Sanna till en fantastisk uppfödning och ni andra vilket team vi är. Tack för dagen. Nya tag nästa helg.

Bästa Uppfödargrupp 5:a

Det har minsann blivit en liten följetong av den där lilla lådan. För er som inte riktigt hänger med kolla på de två tidigare blogg inläggen (4 och 5 juni).
Först idag har Indra verkligen fattat tycke för hur mysig (?) den är. De har legat där lite i skift. När den ena har lämnat har den andra gått dit osv.

Däremot så tyckte väl Tindra att Indra legat där lite för länge och det var hennes tur att ligga där. Det tyckte inte Indra som fräste så det stod härliga till och låg kvar. Tindra som brukar på sin vilja igenom fick nu vända på klacken och gå och lägga sig någon annanstans och snällt vänta på sin tur.

Nationaldagen är det idag också. Man hade ju kunnat önska sig bättre väder, ingen värme direkt. Men är väl aldrig nöjd helt enkelt.
Wigge fick sig en promenad mer än så har det inte vart. Däremot passade vi på att göra lite nyttigt istället, städning och sådant tråkigt.
Hoppas ni andra haft en bra dag iaf.

Paket som kom igår kom till nytta idag också. Innehållet åts delvis upp av Wigge och han har använt den nya stöveln. Men själva lådan var nog den som idag uppskattades mest dock inte av Wigge. Tindra hon som använder alla väskor hon hittar har idag legat och gottat till sig i lådan.

Vi har tidigare kallat Tindra för den kvinnliga variationen av Katten Gustav, Gustavlina. Då för att de båda har en väldigt kärlek för mat och för att Tindras kropps hydda liknar Gustavs. Idag när hon dessutom ligger i den lilla lådan så vart det ju ännu en grej. Slänger man dessutom en handuk på Tindra så blir ju likheten ännu mer slående.

Ska nämna att Indra var inte sen att prova lådan hon heller. Detta först när Tindra lämnat lådan för att kolla matskålen. Lådan var inget för Indra tur var väl de för när Tindra kom tillbaka hade det blivit trångt annars.
Vet inte om jag har hjärta att plocka bort lådan då Tindra använder den så flitigt. Tar jag bort den får jag väl ersätta den med en väska. Så hon blir nöjd lilla Gustavlina.

Katten Gustavs vän (?), Ådi. Han har vi också i familjen. Ådi är ju en stuttsig, lite dum men otroligt kärleksfull hund. Lite så är ju Wigge också.
Gustav och Ådis relation påminner ju dessutom lite om Tindras och Wigges också. Tindra tror/vet att hon är överlagsen Wigge och Wigge bara älskar Tindra och viill gärna tvätta henne

Så var juni månad kommen och sommaren är väl här nu. De senaste dagarna har vi inte gjort jätte mycket. Försöker vara ute och gå med Wigge en hel del så han ska få röra på sig. Igår när vi var ute bar han apporten hela vägen runt. Perfekt att ha en liten uppgift att tänka på samtidigt som man går.
Sen har vi också låtit Wigge använda nosen och leta godis i gräset. Lite trix tränas det på och även går igenom de han kan för att ha det lite färskt i minnet. Man går ju inte igenom alla varje dag så bra att ha lite repetition. Vissa gör man oftare än andra och tända/släcka lampan är tydligen nått som delvis glömts bort så där får han en rejäl påminnelse hur de ska se ut.

Nu när kurserna på klubben har slutat för denna termin har de dragit ihop de fria träningarna. Tisdagskvällar from den 16 är det dags för lydnads gänget att komma och träna och inte minst fika.
Ska försöka ta oss dit någon gång och till och med kanske några gånger under juni och augusti.

Sen idag kom det ett paket på posten som vi var och hämtade. Ingen överraskning de var ju vi som hade beställt lite.
Det luktade ljuvligt tyckte Wigge som stod och viftade på svansen när husse öppnade de och han vill minsann hjälpa till för det gick inte fort nog. Först kom det ut lite bra och ha grejor till den trasiga trampdynan. Sen kom det fram en hel påse med gris öron till Wigges stora lycka. Han hade nog kunnat leva på bara öron om han fick. Men inte är de lördag idag inte.