Nu ikväll har det varit Lc träning. Vi var lite veliga om vi skulle åka eller ej. Men vi kom iväg och tur var väl de. Hade annars ångrat mig så för de var en väldigt trevlig kväll på fältet.

Vi åkte hemifrån på eftermiddagen till kållered och ja regnet det kom från alla håll ett tag och höll så på tills vi kommit ända fram till Bröndome för då kom solen fram. Sen höll regnet sig borta under hela tiden vi var där och kom lägligt när vi skulle åka hem.

Wigge har inte jagat trasa på ett tag det har faktiskt hunnit gå 4.5 månad nu. I våra så hann han ju bara springa 2 gånger på två träningar.  Men då han visat sig så pass bra då så skulle han idag få testa springa med en annan hund. De loppet blev inte godkännt för Wigge bara sprang efter Millie från starten. Millie en söt varghunds tant. Han är väl som pojkar är mest bara tjejer i huvudet. Trevligt var det dock att se Wigge med en annan varghund på fältet.

Wigge jagar Millie istället för trassa.

Nu blir det till att gå några steg tillbaka och inte gå lika fort fram som vi kanske gjorde men  ”proffsen” hade ju talat.
Vi hann iaf med ett lopp till för Wigges del men själv denna gång. Han var något vimsig och blev nog lite distraherad av sina egna tankar och de faktum att Millie nu inte var med på banan men han jagade trasan bitvis.
Tack Sanna för att du släppte honom åt oss båda gångerna. Nu vill vi bara ha fler och åter fler träningar inom snar framtid.

Kommande träningar ska han enbart springa själv tills vi tror han är riktigt het på trasan så gör vi ett nytt försök med annan hund.
Lava då ja hon och Wigge är ju nästan stöpta i samma form. Hon jagade också Millie istället för trasan på sitt första lopp med annan hund. På sitt andra lopp själv så var hon mycket mer fokuserad på trasan än Wigge.

Den som hördes mest på hela fältet när andra sprang lopp var nog Wigge som minsann försökte göra vad som helst att få vara med på banan. Han lät, hoppade i kopplet. Han är inte som andra varghundar vilket vi alltid sagt men på LC är varghundar tysta och lugna.

Går dagen började med att jag åkte ner till klubben utan Wigge hade bara kameran med mig. Var ju på ett uppdrag. Jag och Christoffer har ju fått ta över klubbens hemsida och allt vad det innebär. Men hemsidan behöver en riktig make over och det ska den få så mitt uppdrag idag var att fota klubbstugan.

Passade även på att fota lite hundar med ägare som var där. Gittan med sina två BC var där. Man kan inte säga annat att dom är väldigt duktiga. Så efter att ha gjort mitt och efter att ha sett dom tänkte jag på vägen hem om jag och Wigge inte skulle göra en gonomkörare när jag kom hem. Motivationen är väl noll men växte efter att vi vart ute.

Började med att Wigge fick bära apporten ner till fotbollsplanen. Sen körde vi linföringen med bravur. Oj för att inte ha gjort mycket på hela sommaren så satt det kvar.

Delade upp momenten ställande och läggande just bara för att påminna Wigge. Sen gjorde jag platsliggning och han låg kvar inte för att det var en hel minut jag lät honom ligga men han grejade det. Sen tänkte jag att jag måste ju våga se om jag kan sätta Wigge på diverse anstånd okopplad och sedan kalla in och ja han lyckades gång på gång med perfekta inkallingar.
Platsliggningen och inkallningen är ju lite av våra akilleshälar. Eller så var det iaf de i våras.
Mycket nöjd och glad att jag vågade  prova och framförallt att Wigge fixar det så snyggt.

På kvällen sen så begav vi oss till klubben igen hela gänget. Det var dags för terminens första kurstillfälle.
Alla var där och vi var en varierande grupp. Det var bara vi och Flatten Ängla som var kvar sen förra terminen. Instruktörerna kallar oss inte kvarsittare utan seniorer och de känndes som man fick lite prestations ångest när instruktören berättade att vi gått denna kus tidigare.

Vi pratade idag mycket om kontakt. Men gjorde även lite övningar som obligatoriska tandvisningen och linföring. Wigge var så aktiv och gjorde så bra ifrån sig.
Sen gjorde vi en platsliggning i grupp. Jag tänkte jag måste våga släppa honom och gjorde detta. Lämnade men gick inte så långt och han låg kvar. Jippi…

Sen vart det väl lite snack och fika. Efter fikan märkte jag att Wigge vart lite tröttare det tar ju på krafterna så linföringen var det sådär med han höll koll på alla vid klubb stugan istället så jag bröt och hade lite skoj med Wigge istället.

Men när det var inkallning var vi med och jag hade ju dagens inkallningar hemma i huvudet och platsliggningen på planen. Så jag tänkte gör han ett, två eller tre äre varv så har vi de överstökat för denna termin. Någon gång ska ju vara den första. Så jag hade väl bara saker att vinna på att låta honom vara lös och se vad som händer. Som jag skrev tidigare vår stora akilleshäl förra terminen.
Jag kopplade lös gick inte så långt och kallade in. Wigge kom och han gjorde en super inkallning. Instruktören sa att det absolut hade varit en 8:a i poäng om de varit tävling. Tror ni inte jag lyste som en sol och hade vunnit allt. Efter en stund provade vi ingen och jag utökade avståndet lite då jag fått lite mer själv förtroende. Och givetvis Wigge satt kvar och han kom på min inkallning men han skuttade några steg bakom mig  men vände snabbt och kom och satte sig. Min lilla stjärna. Så nu känns det som att vi klarart de vi skulle och behöver inte gå mer på hela terminen och motivationen att träna den steg ju när Wigge nu visar att han kan och han vill samtidigt. Så det vart till att dansa segerdans flera gånger om. Mer lycklig av det även nu när jag tänker på det.

På vägen hem började de ju naturligtvis regna och när vi är nästan hemma flygger Wigge upp i luften. Och jag ser en padda hoppa i väg. Jag tror Wigge råkat trmpa på de. Wigge stirrar väldigt misstänksam mot det som hoppar vidare i gräset. Man kan nästan höra hur paddan muttarar på Wigge.
Nästa padda för de var fullt med sånna ute denna kväll, den nöjer sig Wigge med att bara stirra på för de kan ju varit den som hoppade i gräset förut. Hinner inte gå många meter förens Wigge i kopplet bredvid hoppar högt och darar alla benen till sig. För de är ju en padda som hoppar mellan benen på honom. Läskiga saker det där.
Efter de går Wigge och söker av vägen med blicken så det inte ska komma några fler. Vilket det också gjorde. En stor en som attackerade lille Wigge som tittade så frågande på honom. Denna padda hoppade gång på gång emot Wigge. Precis som du ska inte gå här det här är min vägg. Kan inte annat än att skrattade ni skulle sett Wigge och paddan.
Den sista vi såg innan vi kom hem var en som hoppade framför fötterna på oss ganska så ljudligt. Lite som vår katt Tindra kan inte smyga och måste före oväsen när dom tar sig fram.

Igår fick vi en förfrågan av Sanna om vi ville ha besök idag och om vi skulle ta oss en promenad tillsammans. Visst  sa ju vi. Vi har de senaste dagarna gått från målandet i köket till hemside byggandet vid datorn. Vi har tagit över hemside ansvaret på klubbens hemsida och nu ska den få ett litet nytt utseende. Iaf så har Wigge blivit lite åtsido satt och inte fått göra så värst mycket. Så idag var en toppen dag att få sällskap och ta en lång promenad på.

Vi träffades uppe i Vättlefjäll. Wigge var full av förväntningar och likaså hans systrar Sota och Lava. Ett mindre garnystan vart det att reda ut innan vi började gå.
Vi gick en bit innan vi gick in i skogen och gick sedan längs vattnet. Hundarna fick vara lös om vart annat och sedan två och två. Alla tre är helt galna. Vad e det för hundar du fött upp Sanna. Sen fick dom alla tre vara lösa tillsammans. Något ovanligt på våra promenader då de brukar få turas om. Men jag tycker det gick väldigt bra och dom verkade tycka det var skit skoj.

De tre varvade från att jaga varandra, leka och bada. Alla var i och simmade. Wigge apporterade pinnar och Sota ja hon skulle rädda livet på en kotte och stack ner hela nosen under vatten ytan och bubblade lite. Lava hon såg ut som ett lejon efter att ha varit i vattnet och badat. Slank kort päls på kroppen och en lite rufsig man runt hals och huvud.

I mitten av promenaden var det dags för fika. Gott var det med bullar och kaffe/dricka. Gott gott och de tyckte hundarna också.
Efter fikat följde vi stigen till den stora promenad vägen innan vi sedan dumpade Sanna vid hennes bil och vi gick hemåt. I sakta takt för Wigge han var trött och har sedan vi kom hem legat och sovit.
Tack Sanna för denna underbara promenad.  Det får vi ta och göra om.

Idag samlades vi vid Vättlefjäll hela gänget. Sanna, Sota och lava. Linnéa, Sigge och Lipton. Jag och Wigge.
Wigge hade väldigt höga förväntningar på vägen dit och när han fick se resten av gänget. Det var ett tag sen vi alla samlades för just sånna här aktiviteter.

Vi tog oss till ett av bas lägrena och övernattnings hyddorna som igentligen är till för alla kanotister i området, men de passade oss utmärkt.
Vi tog det lungt en stund och pratade och fotograferade. Lava var lös och hade så mycket myror i baken att hon inte alls ville komma när hon skulle.

Aktiviteten för dagen var ju spårning och det blev lagt 4 st spår. Sanna la ett till Wigge, jag ett till lava och sen följde jag med Linnea när hon la ett vardera till både Sigge och Lipton.
När jag la Lavas spår så tyckte jag mig ha hittat en bra spår början. Men inte då när jag kikade ner runt fötterna står jag i ett litet hav med gula kantareller. Snabbt beslut att gå längre in i skogen så jag sedan kunde gå tillbaka efter att jag lagt spåret och plocka svampen. Sagt och gjort.

Under tiden Spåren låg. Fikade vi och sanna hade bakat och allt smakade mycket bra. tack!!.
Mycket snack, lite pälsvårt som linnéa stod för och naturligtvis fotografering innan det blev dags för spårningen. Wigge fick gå sitt först. Han var väldigt taggad i början och vädrade med hög nos och slavade lite. Men hittade sedan spåret en bit och jobbade på bra. Sen snurrade han en del lite bakspårning, tog inte en vinkel direkt, men hittade till köven. Jag tycker allt som allt att han gjorde ett bra jobb även fast han hade lite bråttom vissa bitar idag.

Sen var det dags för resten av gänget alla utom Sota. Lite varierande resultat men alla hittade klövarna själv som var utlagda till dom.
Nu måste vi i gänget få igång spårandet lite mer regelbundet.
Tack för idag. Wigge och jag var helt slut efter dagen och sista biten hem kändes i mina fötter och Wigge han hasade sig efter mig.

Nu ikväll var det också upprop inför höstens kurs. Vi valde att inte gå då vi varit med på x-antal förut. Men pratade med instruktören via telefon igår och hon sa att de är bara nya deltagar förutom vi och sedan Flatten Engla och hennes matte Ann som vi gått kurs med tidigare.

Ska jag vara ärlig så är jag totalt omotiverad till att gå kurs denna termin. Men motivationen att träna kankse kommer när vi väl sätter igång nästa tisdag.

Nu ska här tjänas pengar eller kanske inte. Det är bra med uppfödare som kommer på ideer ibland . Att skriva en bok om Wigges alla upptåg skulle nog blir en stor säljare.
Idag så det väl blivit de  321 kapitlet i boken skrivet eller nått åt de hållet – ”Arbetsledaren Wigge”.

Nu i dagarna har vi målare hemma hos oss som ska måla om i vår hall. Igår var dom två st den långa målaren var helt okej men den andra var Wigge tveksam till och höll sig i bakgrunden. Idag kom bara de långa  målaren och Wigge han viftade på svansen. När det skulle sandpappras så ville Wigge vara med det lät konstigt och han följde varje drag målaren tog med sin hand med huvudet upp och ner stod han och kollade. Sen duttade han målaren i håret precis som att tala om att vad bra det går, gör mer. Både målaren och jag skrattade. Var tvungen att lägga Wigge ner annars hade väl målaren aldrig blivit av med honom och inte kunnat jobba. Men  Wigge la sig med huvudet vid grinden och höll koll.

När målaren gjort sitt för dagen och gick stod Wigge länge och tittade på dörren efter den stängts.
Efter de tog Wigge på sig rollen som skydd ombud. Målaren hade ju lämnat mycket farlig pensel i hallen. En oanvänd liggandes på målarburken. Wigge har inte riktigt kommit underfund med hur han ska tackla probemet för att göra hallen säkrare. Men farlig är penseln trots att han smyger sig på den så rör den på sig när han kommer fram.

Kan passa på att slänga in ett kapitel till som varit och som jag sagt att jag skulle berätta mer om – ”Wigge och Vårtan på äventyr i Visby”.

Denna lilla nallebjörn som fick namnet Vårtan. För att göra en lång historia kort för jag vet att jag berättat innan iaf om hur han fick sitt namn. Läs bloggen den 7 Augusti. Vårtan hiddades av Wigge när han satt ensam i ett fönster och hade sålt både smöret och tappat pengarna i Visby. Wigge bstämmde sig för att de är min nya vän. Wigge och Vårtan gjorde visby tillsammans under medeltidsveckan i år. Wigge är otroligt försiktig med sin vän och bär honom stolt.
Efter medeltids veckan så skulle ju Vårtan få en rund visning hemma hos mormor och morfar på deras lilla tomt där vart det inte lika försiktigt. Men han är hel och Wigge vårdar honom ömt.
Här hemma vet jag inte riktigt vart Vårtan har tagit vägen men det kan hända att Vårtan själv byggt sig en koja under fotöljen.

Nästa år kanske äventyrer fortsätter och Wigge och vårtan gör även de året visby tillsammans. Den stora hunden och den lilla lilla nallen.

Vårtan ensam i Visby och Wigge bär på Vårtan.

Idag har Sota åkt hem. Men vi tackar Sanna för att vi fick låna hennes ögonsten några dagar. Det har varit en ära. Allt har känts jätte bra och ensak som är säkert är att Wigge inte längre ska bli ensam i framtiden. Två varghundar måste det bli i vårt hem.

Imorse hann vi med lite mys innan Sanna och hennes mor kom på besök för att hämta Sota. Den som nog blev mest glad när de kom var kanske inte Sanna eller Sota utan de var Wigge. Jag höll Wigge så vår gäster skulle kunna på komma in och hälsa på Sota i lugn och ro. Men Wigge hade andra planer han var så lycklig att både gammel matte och mormor var här hemma hos honom.

Wigge lugnade sig till slut och efter att Sota och gästerna åk så sov han gott även fast han kanske tyckte det var lite konstigt att vara ensam varghund hemma och följde oss som en lite skugga till att börja med. Både och stoffe och jag tycker också att det är lite tomt utan henne.

På bilden både Sota och Wigge har slagit ner rumporna i fotöljen och gjort mig sällskap. En fotölj kan ibland rymma tre inte allt för små rumpor.

Idag har vi varit ute men ingen längre tur vi gick till en inhägnad så hundarna skulle få springa av sig lite lös. Föst ut fick Sota börja springa ensam. Hon sprang nära Wigge men inga dumheter. Utan bara lite malligt för jag är lös och inte du  haha. Sen var det Wigges tur som fick busa med tennisbollen och hade fullt upp med den.

Sedan fick dom busa tillsammans och dom lekte mycket bra tillsammans. De har inte lekt på ett bra tag. Men nu lät dom både mycket och stuttsade runt och jagade varandra på samma sätt. Det var en fröjd att se att de hade så kul.

Annars idag har de mest regnat så vi hade nog tur i förmiddags då vi var ute. Så med absolut inga krav idag har vi mest bara myst med hundarna. Hundarna verkar lite trötta efter de senaste dagarna.
Imorgon åker Sota hem och jag tror nog vi alla här hemma kommer tycka de blir tomt efter denna underbara tös.

Vill även passa på att gratulera Linnéa (med familj) och Galgon Lipton som idag var i Norge och tog ett norskt cert och blev självklart NUCH. Stort grattis från oss. Nu är han dubbel svamp vad kommer här näst?

Igår kväll vi säng dags la Sota beslag på hela madrassen i sovrummet. Så lillebror Wigge fick ”bara” bian. Madrassen var nog väldigt skön för Sota sov hela natten utan att ens försöka smyga upp i vår säng.
Imorse däremot så vart det mycket gos och hon såg minsann till att stoffe var genom blöt från alla pussar hon delade ut.

Indra och Tindra har nu officiellt antagit Sota in i familjen. Sota stod bredvid sängen imorse och Indra hon kom lungt och satte sig på sängkanten bredvid sota och började mjöltampa och spinna. Tindra kom sedan fram till Sota som stod bredvid sängkanten fortfarande och strök sig mot hennes nos. Sota såg lite generad ut men passade ändå på att tvätta Tindra lite.  Det kan inte bli bättre.

Idag har vi varit ute i skogen en massa timmar. När vi kom till Vättlefjäll så fick hundarna släcka törsten i sjön. Sota hon bestämde sig för att också ta några simtag. Mycket nöjd såg hon ut när hon klev upp och Wigge han som brukar vara som en säl höll sig på torra land.

Vi gick längre in i skogen för att se om vi hittade någon svamp men hittade inget så började plocka lite blåbär. Plocka bär är inte skoj det tar sådan tid. Vi gick vidare och gick en ny stig vi aldrig gått längst vattnet. Båda hundarna hade mycket bus i benen men fick hållas kopplade.

När vi kom fram till vad vi tryckte vad ett bra ställe att vila på utan att ha hittat någon svamp. Tvärr nit  vi och hundarna för vi står bland de litet han av gula kantarellerna. Ner och plocka dom. Vi går några steg till sen och där fanns det  mer att plockade.
Det vart till att binda fast hundarna i varsit träd och bara fortsätta plocka. Så mycket gula kantareller på ett och samma ställe, det var dessutom inte ett så stort ställe bara en lite udde, har jag aldrig varit med om. När vi tyckte att vi nog hade plockat allt så ser jag mer. Känns som vi aldrig skulle komma där ifrån . Vi bestämde oss iaf för att bege oss hemåt och längs stigen ser jag bara mer och mer kantareller.

På vägen hem fick jag även syn på lite trattisar. Väldigt små var dom och jag tycker de är tidigt på året också. Så nu gäller det att hålla koll i skogen. Väl hemma var alla trötta och vi kom ju inte tom hänta hem utan en massa kantareller och en massa blåbär.

Efter lite vila hemma så gick vi ut på uteplatsen och hundarna fick varsin grisöra som uppenbarligen smakade förträffligt och nu sover dom igen. Vi, jag och stoffe ska snart ta och plocka fram blåbären vi plockade och lite glass och gotta oss med de.
Imorgon får vi se vad vi hittar på.

Så var vi då hemma igen efter 2 härliga och varma veckors semester.
Vi mötes av två prat glada katter. Wigge hade nog saknat dom för han rantade efter dom ett bra tag och dom verkade inte ha något emot det heller faktiskt. Tindra la sig på en väl fylld väska i vanlig ordning och skulle inte hjälpa till med upppackningen utan mest bara vara i vägen.

Wigge han hoppades nästan genast in i sängkammaren och ner i hans älskade madrass som ligger där inne. Han riktigt gosade ner sig och njöt nog av att vara hemma. Borta bra men hemma är bäst.

Idag  har vi fått tillfällig ökning i familjen. Sota kom i förmiddags och ska stanna några dagar. Allt har gått jätte bra och det är riktigt skoj att ha henne hos oss.

När husse kommit hem på eftermiddagen. Ja den token gick ju till jobbet trots att han fortfarande hade semester. Verkar vara ett vanligt förekommande fenomen hos Stoffe då han gjorde precis likadant förra året. Går till jobbet och glömmer bort att man har tagit semester. Iaf åter till eftermiddagen då det vart en promenad runt dammen. Vi slapp regnet men hörde åskan som gick.  Kvaft var det ute men skönt.

Alla verkade mycket nöjda och inte minst hundarna. Som när vi nästan var hemma träffar på det äldre paret här på gatan som alltid har hundgodis i fickorna trots att dom inte har hund själv men är stora djurälskade. De gav båda hundarna gott och tyckte de var så kul att se en varghund till.

Några bilder får dagen jag tagit och hunnit med att lägga in på hemsidan hittar ni här.

vem är vem??

Så var det dags för ännu en look-a-like för Wigges del. Det har hunnit bli några stycken nu. Denna är dock från en okänd person på Gotland.

På Gotland får man ju höra mycket. En liten tjej sa ”men där står ju Lufsen” och pekade på Wigge.  Det var då Lufsen i ”Lady och Lufsen” det handlade om.
Lite lika kanske dom är vår byracka Wigge och Lufsen. Men Wigge han har ingen egen liten cocker spaniel flicka.