Jag har ju tidigare berättat om Wigge och att han gärna kommer och dimper ner rumpan i knät när man gosar. Det är inte bara knät utan även soffan/fåtöljen som är okej att sätta sig i. Men bara så där liksom på hörnet. Han vet att han inte får vara men lite plats tycker han att han ska ha och ja ingen av oss kan säga emot.
Wigge har tagit plats i fåtöljen
Idag sken solen och vill skulle ut. Vi satte kurs mot farmor Ylva och Lärjedalen denna dag. Vi kom väl halvvägs till Ylva då vi mötte upp henne. Wigge var lös och jag gav honom ett varsågod så han kunde springa fram till henne. Vilket han inte gjorde utan han stod bara och kollade. Ylva som var tyst och stod stilla. Wigge smög fram till henne och inte förens han var framme och Ylva sa hej till honom släppte allt och han insåg vem det var och blev jätte glad.
Så vi gick vidare alla fyra till Lärjedalen där vi tog en mysig promenad innan vi gick hem till Ylva.
När vi går där som bäst på promenaden kommer helt plötsligt en tant med en liten hund som bara hoppar fram och skäller som en tok ca 2.5 meter från oss. Wigge reagerar med att skälla ut den lille skiten tillbaka. Ett beteende har jag aldrig sett från hans sida förut. Jag som höll i kopplet vände mig om och gick 2 steg bak innan jag satte Wigge ner. Vänder mig om och tanten är som bort blåst. Wigge tycker uppenbarligen inte heller om skällande små hundar eller så blev han lika paff och överraskad som oss andra av den skällande framhoppande hunden. Inget mer med de så vi gick hem till Ylva där det bjöds på söndag middag och Wigge ja han är en tiggare för han skulle också fika vid bordet efter maten.
Ja idag är det också en 6 månaders dagen dock i ett sorgligare ämne än igår. Denna ständiga påminnelse som kommer efter Wigges födelse datum. Det är idag 6 månader sen Devlin lämnade oss. Saknaden är enorm fortfarande och inga ord är tillräckliga för att ens försöka förklara. Han var en sån stor del i våra liv och är trots bortgången fortfarande de. Även fast han nu har fått dela det med ”lillebror” Wigor.
Bilden nedan visar Devlin i det han verkligen älskade mest vara ute i skogen och springa. Det är väl förmodligen de han gör större delen av tiden när han inte håller koll på oss i väntan på att vi ska återse varandra.
Idag har vi varit ute på lite miljö träning med Wigge vi begav oss ut med sikte mot zooaffären i Gamlestan för att låna vågen. Tur att dom känner igen oss när vi kommer så dom inte har något emot att vi bara lånar vågen och inte handlar nått. Vågen stannade på 48 kg. Han har ökat 47.36 kg under 6 månader (sen han föddes).
Så har Wigges 6 månaders dag kommit och gått. Känns så overkligt att han blivit så ”gammal” var ju inte länge sen vi åkte den där regniga dagen och hämtade han den lille 10 kilos valpen. Eller för den delen när vi först bestämde oss för en till varghund eller den dagen när dom Wigge och hans syskon föddes. Wigge endast 640 gram. Nu har han växt en hel del och blivit en riktig härlig personlighet. Han har sina huligan tillfällen, försöka bitas och leva livet som han vill men allt som oftast är han underbar. Kvälls tid till exempel när han kommer trött som han är stapplandes fram till soffan och bara lägger huvudet i knät på en eller sätter sig och lägger upp tassarna i knät på en.
Dagen har iaf varit lugn vi var ute och busade en del och sen fick Wigge ett märgben att gnaga på så han är nöjd. Då även vädret var bra idag så blev det en hel del bilder.
Inte alltd vaker eller söt som bilderna ovanför men pinnen ska döö…
Ni vet väl att drakar kan flyga.
Idag var det långpromenad som stod på schemat och det var precis vad det blev. En promenad på närmare bestämt 3 timmar i lugn och behaglig takt. Vi gick först och ”fångade upp” Ylva vid zookraft här i Lövgärdet. Där Wigge fick uppleva sitt livs första grisar som var väldigt nyfikna och pratglada. Sen gick vi efter vattnet och ända bort till Surte badstrand och fågeldammen. Vid stranden hittade Wigge en pinne som vanligt som han kastade runt och busade med. Den hunden behöver ingen som kastar pinnarna åt honom utan han för det helt själv.
Nu idag så slapp vi regnet på eftermiddagen som begav oss upp till sjön. Bara så där appropå jag tror det har regnat varje dag under detta år hit intills. Det är så tråkigt vill ha vår nu. Vid sjön blåste det en hel del hur som helst och det vart en del små vågor. Vilket Wigge inte rigtigt visste hur han skulle tackla. Var dom intressanta eller var dom läskiga ja det var lite av båda tror vi.
Hade Wigge varit modigare hade han nog kastat sig ut i vattnet idag för att försöka fånga en fågel som blev skrämd av oss som sedan flög lågt över vattnet. Tillräckligt modig var han dock för att fånga varje och då menar jag varje löv som blåste förbi oss på vägen hem. En ganska kul syn dock mindre kul att försöka få honom att gå någorlunda acceptabelt i koppel under hem vägen.
Länge sen det var en höjs och vikt uppdatering i bloggen. Vi har inte kommit iväg för vägning på några veckor nu ska se om vi kan komma iväg nästa vecka. Höjden ligger iaf nu på 78 cm och 6 månaders födelsedagen är bara runt hörnet.
Kan man ha smalare ben??
Idag fick vi äntligen se solen för några minuter. Så vi begav oss ut för att åka till syrrorna varghund och gammelmatte Sanna.
Väl på centralen där vi satt och väntade på pendel så fick vi minsann veta vad vi hade i kopplet. På en annan bäck mitt i mot oss sitter en pappa och hans dotter och pratar vi märker att dom pratar om Wigge, man märker det ganska tydligt. Så kommer frun/mamman och frågar pappan som sitter på bänken om vad det är för ras. Ja trott eller ej så har vi en strävhårig Vorsteh. Ja vad ska man säga vi fnissade lite åt det dock. Jag som trodde att efter ryckningen skulle folk tro vi hade en GD med skägg.
Väl i Kållered och hemma hos Sanna blev Wigge överlycklig när han klev in hemma hos Sanna. Wigge visste minsann att här har jag varit förut. Han sprang runt i hallen och in i köket och oj vad liten han blev när han skulle hälsa på Sannas mor och far.
Ut i skogen gick vi med vargarna Wigge, Lava och Elsa. Solen som visade sig på förmiddag var långt borta och det var åter grått igen. Men vi hade en riktigt trevlig tid ute i skogen och dom ”små ” valparna lät som små monster. Vet inte vem som är värst av dom även fast jag tror att det är den lille röd håriga flickan som är det.
Mitt i promenaden hann vi med lite ringträning också så jag fick ”test köra” Elsa då det är hon som kommer bli min låne hund på utställningarna. Jag tror att bara vi får träna tillsammans och ”lära känna” varandra så kommer det gå bra i ringen. Sen är det upp till domarna.
Efter några timmar ute så var det dags att åka hem och ibland önskar man verkligen att man skulle ha bil och körkort. Pendeln var inga problem den kom 1 min efter vi hade kommit till perrongen. Väl inne i stan så var det fel på 4:an så vi fick hoppa på en annan vagn som skulle vända tack vare förseningen så vi fick vänta lite ute sen hamnade vi på en vagn som tog oss ända till Angered. Sen hamnade vi på en buss som körde som han snott bussen för så snabbt har det aldrig gått från Angered C till Lövgärdet. Ja ja Wigge var hur duktig som helst trotts att han var bra trött.
Väl hemma blev det platt fall efter en dusch och lite mat.
Lava på span efter Wigge.
I förmiddags när vi vaknade var det helt vit ute och snön var här igen. Så Wigge har idag fått uppleva pulka åkande barn som var väldigt läskigt. Han har dom senaste dagarna reagerat på en del saker, kommit in i en liten valp spökålder. Men med oss som husse och matte så ska allt undersökas och kollas, hur läskigt det än är. Som tex en läskig snö gubbe som enligt Wigge uppförde sig lite stelt.
En stel vit gubbe.
Snön är väl inte bara ett ont på hitt utan Wigge har också haft rent ut sagt skit kul ute idag. Sprungit runt som en tok och dödat snöbollar.
Vi är fortfarande inte klar med päls ryckningen. Har fortfarande lite kvar men vi har kommit på en bra avledningsmanöver. Wigge får ett märgben som han tuggar på och låter matte sköta sitt.
Fort ska det gå…
Kom igen då husse kasta den då…
Jag har den, jag har den….
Ja detta var då tredje dagen med hundutställning för min del. Idag har jag hjälpt Sanna ställa Sota. Sotas placering blev 2:a tik i unghundsklassen. Men vi slog Sanna och Elsa som blev 3:a. Så i fortsättningen ska jag ställa Elsa. Det lär vara en utmaning som är till duga men vill man lära sig är det bara att hugga in. Så detta år blir det nog en hel del utställningar med både Wigge och ”låne” Elsa verkar det som.
Dagen har annars varit lugn kom ju hem någorlunda tidigt. Så tyckte det var lika bra att få det gjort så satte fingrarna i Wigges päls och rycka bort valppälsen efter ”order” av Sanna. Det tar emot vill ju ha en rufsig varghund, nu har vi en halvnaken. Imorgon blir han helnaken och det tar en massa månader innan rufset kommer tillbaka. Bilder kommer imorgon så får ni se hur en naken varghunds valp ser ut.
Foto: Karin Ström.
Ännu en dag som gick i utställningens tecken. Idag har vi varit på vinthundsklubbens utställning under My dog och ställt ut. Det gick inget vidare värst bra om man jämför med igår. Wigge fick 1, dock var han ju den ända han valpen. Syrran Lava 2 och Saga 3 av tikarna. Ingen av dom fick Hp vilket var lite tråkigt. Men som tur var höll vid takterna uppe i drak gänget med en hel del goda skratt oss i mellan.
Under själva utställningen och i den något snurrigt stora utställnings hallen så skötte sig Wigge och dom andra två tejerna de bra de sov, de busade trotsa att de aldrig varit på en sådan här stor tillställning. Vilket var kul. Super bra miljöträning, ringträning vad mer kan man begära igentligen.
Imorgon ska jag åka in själv för att hjälpa Sanna ställa Sota. Oj om man kan vara ännu mer nervös än jag varit med Wigge så är jag de. Jag har ju lite press på mig. Då sanna och vi har ett muntligt avtal om något, hehe. Som vore kul att kunna hjälpa Sanna med som gynnar oss också. Fast det säger jag inte här. God natt på er.
Under bedömningen.
Ormgroppen eller en hög med valpar. Är inte Wigges blick ganska talande om hur jobbig han tycker hans syrror är.
