Detta kanske kan räknas som den värsta veckan detta året så här långt. I tisdags eftermiddag märkte vi att allt inte var som det skulle med Wigge. Det kom bara pang bom. På onsdagen vart det till att åka in till veterinären. Det verkade inte bättre än att hans diskbråck i nacken blossat upp igen. Det är väldigt jobbigt att se sin hund dålig. Som tur är har vi en god vän och uppfödare, Sanna som ställer upp i alla lägen.
Wigge vart inlagd hos veterinären och vi fick inte hämta honom förens igår fredag. Han var klart mycket piggar och väldigt glad att se mig och Sanna och det som värmer mitt hjärta är att se hur han är mot veterinären, som han visar tydligt att han gillar. Ingen bråska överhuvudtaget att komma från kliniken. Då vet man att han har det bra och de tar så bra hand om han.
Det har blivit lite av en följetong med djursjukvård hemma hos oss. Först Iriz och nu detta med Wigge. Det blir återigen vila och medicinering som gäller ett tag fram över för Wigge.
Iriz var iaf jätte nöjd med att Wigge återigen var hemma. Hon tvättade omsorgsfullt hans öron och borrade ner sin nos i hans päls. Hon ville ligga nära honom och ett tag så la han sig faktiskt på hennes framben med huvudet och ja då verkade hon som nöjdast. De är kärlek de.
